En stund av värdighet

Då var det återigen dags att hylla Sveriges störste fotbollsspelare genom tiderna, "Lennart Nacka Skoglund". Det är faktiskt tjugoförsta gången vi syns vid statyn för en stunds värdighet och eftertanke mitt i julstöket. Det roligaste är att vår hyllning socilat sätt är väldigt viktig för många, det finns många ensamma som får en stunds gemenskap som vi vanliga enkla Hammarbyare och medmänniskor är så bra på. Själv börjar jag känna mig som en slags Karl-Bertil Jonsson, men så länge hyllningen hålls med värdighet är det bara kul. Vi syns vid statyn och på Tucken efteråt.

Lasse Karlsson

Det var en magisk kväll på Zinken i fredags. Rådrag, mirakelvändning, glädje och Lasse Karlsson. Den sistnämnde gjorde fem baljor och förintade Edsbyn. Det är sådana här kvällar som uppväger alla sena möten, skällande föräldrar och ständigt ringande telefoner. På fredag kommer Pelle F till Zinken............!

Om jag alltid kunde cykla

Från den första maj till den sista oktober brukar jag cykla de dryga två milen tur och retur till jobbet. Då är jag lyckligt ovetande om lövhalka, solkurvor, inställda tåg, försenade tåg, vagnfel, växlingsfel och alla andra ursäkter skitföretaget SL hittar på när deras föråldrade teknik inte lyckas fungera eller när deras inkompetenta chefer inte lyckas skaffa personal till att köra ordinarie trafik i tunnelbanan. SL:s förre chef, Lennart Jangälv, trodde att det hjälpte att själv stå och bjuda passagerarna på kaffe vid Gullmarsplan ungefär som man dämpade arbetarnas missnöje med sprit i forna Sovjetunionen. Jangälv blev som bekant inte gammal som boss utan efterträddes av en ny mumlare vid namn Ingemar Ziegler. "Vi har gjort stora framsteg" sa Ziegler iTV i morse medan Berra i Tungelsta inte var lika imponerad. "Det blir bara värre och värre, den här veckan har inte pendeln kommit i tid någon gång" sa han uppgivet. En granne till oss har varit i Afrika och tyckte att kollektivtrafiken i Addis Abbeba funkade bättre än i Stockholm. Häromdagen stod tunnelbanan en timme vid Slussen pga vagnfel vid Hornstull och i går blev jag tvungen att kliva av vid Hökarängen trots att tåget var skyltat till Farsta Strand.
Det ända jag ville när jag stod på den svinkalla vindpinade perrongen var att solen skulle lysa och det var juni. Det är också märkligt att företaget satsar mer pengar på att få stationerna hermetiskt tillslutna i stället för att förbättra trafiken och säkerheten.
Dra åt helvete SL!

En biskop i vinterkylan

Jag har lite svårt att förstå människor som vräker i sig alkohol bara för att bli packade. Det måste vara gott också. Om jag är hungrig så äter jag inte äckliga saker för att bli mätt (som lever, blodpudding eller spenat). Godast just nu är förstås den utmärkat engelska alen Bishops Fingers. En årstidsöl att avnjuta trista höstkvällar och framför den engelska ligafotbollen på lördagar. Bishops funkar fram till påsk sedan börjar det bli för varmt och ljust och då gör lagern intrång i mitt liv. Det är heller inte så dumt med en jägermeister som omväxlingen till den lite slibbiga glöggen och en hemgjord citronsnaps gör gärna julmaten sällskap. Till slut förstår jag inte att Selin drack absolut med ljummet vatten i lördags. Skulle det vara gott eller.........?

En pajas från Trollhättan

Så här såg bandydomare Anders Kristiansson från Trollhättan ut innan han bestämde sig för att ge Motala segern i matchen mot Hammarby. Värre enögd domare skall ej någonsin ha skådats. Varför händer sådant här? Varför drabbar sådant här ofta Hammarby? Nu måste vi komma igen och krossa Vetlanda på onsdag.

Den ende italienaren i elitserien

På fredag är det dags för årets första fredagsmatch för vårt A-lag. En förhoppningsvis stjärnklar och kall kväll med ett Hammarby på bästa spelhumör. Helst också med över 2000 åskådare på plats, lagom bestänkta av fredagsölen och en termos glögg i portföljen. Om ni undrar varför den underliga orkestern är på bild ovan kan jag berätta att det inte är något nytt Hägersten hot heaven utan en av de bilder jag skumt nog får fram när jag googlar på David Elfving. Spelaren som iskallt nog har lagt till efternamnet Pizzoni, efter en italiensk släkting. David Elfving-Pizzoni kommer givetvis att köra sönder tråkiga Sirius och på så sätt börja Bajens tabellmarsch uppåt. Nästa lördag åker vi till Hällåsen i Söderhamn sjunger Bocellihit för Pizzoni. Ja inte alla förstås, den oefterhärmlige bloggaren Roisin Dub ska se Magnus Uggla på Mondo. Hoopas du får lika trevligt som vi som tar kaffegök i stället för.....

En dag i varuhuset

Jag ringer Albin.

-Hej, vad gör du?

-Ingenting, svarar Albin, som i vanlig ordning är ganska initiativlös på sin lediga tid.

-Gissa var jag är, säger jag, det är en mardröm.

-Då är du på Ikea, det är alla vuxna hetrosexuella mäns största mardröm, avslutar Albin.

Det är lördag och jag har i svagt ögonblick lovat min fru att åka och handla förvaringsmöbler till hallen, servetter och juldekorationer på Ingvar Kamprads rymdstationsliknande skapelse i Kungens kurva. Jag får lätt panik redan i entrén, det är nämligen kö in till Ikea. Inne på varuhuset är det som vanligt kaos. Värst är de förmodligen vanliga normala människor som i sakta mak skrider runt Ikea och hindrar oss som bara vill ut att komma fram. Värst är det när några helt sonika ställer sig mitt i den utstakade gångvägen och pratar. Det bildas genast en kö och hade jag inte haft vinglas i den gula påsen hade jag likt Johnny Wilkinsson tacklat ner allt i min väg. Idioter! På nedre planet tar det ca femton minuter att komma till kassorna. Jag blir tvungen till en paus och får i mig macka som är torrare än en nunna i solsken och en cola (det finns ingen sprit). När jag äntligen når kassorna är jag totalt slut och har väldigt svårt att förstå hur någon kan utsätta sig för detta frivilligt och dessutom tycka att det är trevligt. Det tar en halvtimme att få taxi men nu står i alla fall de nya förvaringsmöblerna på plats i hallen. Men det krävde sin man.