På måndag börjar Albin....

På måndag börjar Albin Selin på kansliet på Hammarby Bandy. Ni vet den lille arge mannen som nyligen berättade på sin blogg att han skällt ut en kärring som klagade på Albins bristande kunskaper om tumlarrengöring. Albin ska få bära tvätt, handla pilsner, spika plank, måla och jaga skolungar. Dessutom ska han få agera telefonvakt på kansliet så bli inte förvånade om någon svarar "Hammarby bandy Selin" när ni ringer. Bilden ovan fick jag fram när jag googlade på namnet Albin Selin men jag tror inte någon på bilden är orginal-Albin.

När Facit fanns

Jag hoppas att så många som möjligt såg Tom Ahlands utmärkta dokumentär i söndags om Åtvidaberg och Facits uppgång och fall. Som vanligt när Ahland är upphovsman är hantverket utmärkt och tonen lugn och stillsam. Det är var rent nöje att se ett reportage om ett Sverige som inte längre finns och som vanligt fick oss obotliga nostalgiker att drömma oss trettio-fyrtio år bakåt i tiden med en tår i ögat. Facit blomstrade, Gunnar Ericsson var kung i samhället och fotbollslaget var bäst i Sverige. Dessutom hade alla fotbollsspelare polisonger på den tiden och Hammarbys backlinje såg väldigt darrig ut på de svartvita bilderna i 1-6 förlusten mot Åtvid. Sedermera blev Facit utslaget av den digitala revolutionen, Ericsson bor numer på åldersdomshem och Åtvid är ett högst medelmåttigt superettanlag. Det enda som möjligen är sig likt från den tiden är Hammarbys backlinje.

Gamla skandaler och is på Zinken

Jag kan väl inte påstå att förväntningarna på vår älskade ärkemaniac Pelle Fosshaugs bok "Galen i bandy" varit sådär jättehöga från den svenska kultureliten men ett visst eko i bandyvärlden har den nog gett. Att Vänersborg förekommit i läggmatcher är väl ingenting som förvånar mig sådär jättemycket, det har alltid varit något skumt med det laget. Jag tänker själv ringa västgötarna och föreslå en 10-1 seger till oss i bortamatchen den 16/12. Pelle berättar också om en fylleturné i paritet med Bajen Fans värsta Europarace. Att spelar läskar på ibland visste jag men whisky på uppvärmingen och försök att röka hasch i Kungsträdgården var lite utanför min vetskap. Att någon rör om i den minst sagt stela bandygrytan ibland känns betryggande, visst kommer Pelle lämna ett tomrum efter sig när han slutar.

För övrigt kan jag nämna att isen ligger blank och fin på Zinken och att det finns folk som längtar till premiär. I går satt två av våra fans på Ringvägenläktaren och drack starkbira i solskenet. Uppladdningen har börjat........

Varför skrattar jag inte??????

Jag har på den senaste tiden märkt at jag har väldigt svårt att skratta åt sk humorprogram som visas på TV. Antingen har jag blivit bittrare och tråkigare med åren eller så är det bara dynga som visas i etern. Jag kan inte minnas att jag ens har varit i närheten av att le det senaste året när jag suttit framför TV:n. För vem tycker Hey Barberiba eller Fredag hela veckan är kul? Peter Magnusson och co är en patetisk samling ickekomikern vars humor handlar om lättköpta imitationer som fredagssvensson garvar åt när ett par groggar slunkit ner. Kan någon också berätta för mig var humorn är i Svensson, Svensson, Parlamentet eller c/o Segemyhr. Att det i princip bara visas trams i TV är väl egentligen att tala om att svenskarna är ointilligenta som tittar på skiten.
Det enda som egentligen varit kul i humorgenren de senaste tio åren är Killinggänget och Svullo.
Och så förstås Gert Fylking som inför dam-VM i fotboll kläckte ur sig den lysande kommentaren: "att se på damfotboll är ungefär som att se V-75 med kor i stället för hästar".
Då garavde till och med jag.

En annan tid, ett annat liv

Jag var i Edsbyn i helgen och jag måste på en gång säga att jag älskar denna typ av orter. Det är som att färdas tjugo år tillbaka i tiden och då menar jag på ett positivt sätt. Det finns inga arroganta Stureplansstekare, inga våldsstinna glin i Burberrykepsar, inga moderater som heter Filippa och vill flytta all sjukvård till rikemanskommuner och definitivt inga sönderstressade idioter i stadsjeepar. Kort och gott, det är avkopplande i Edsbyn. Mycket är faktiskt likt Twin Peaks. Bron över Voxnan ser ut som bron där Laura Palmers väninna blodig raglade över i första avsnittet, hotellet och bergen finns där och sitter du på puben Röda Bonden väntar du bara på att Agent Cooper och sheriff Truman dyker in för en snabb lunch.
När jag frågar David Elowsson (ägare av Bonden, ordförande i Red Farmers och de trevliga hälsningarna personifierad) om risken att bli rånad i Edsbyn svarar han "den är minimal, det skulle vara någon utifrån i sådana fall". Alla människor jag träffar denna helg är glada och trevliga. Personalen på Bonden, folket i Dina arena, alla ditresta bandyfans (även om Vetlandafansen är nära spritförgiftning), busschauffören på bussen till Bollnäs som jag pratade fotboll med och givet tanten i Konsumkassan som orkade le och prata med kunderna. Att Hammarby sedan vinner Svenska cupen gör inte saken sämre. Det är ett psykiskt reningsbad att komma till Edsbyn. En annan tid, ett annat liv liksom.

En samling sanna hjältar

Liket lever! Mot alla odds vinner Hammarby Svenska cupen i bandy och visar att lagmoral och kollektivt tänkande är nyckeln till framgång för Hammarby den här säsongen. Hjältarna gick igenom turneringen obesegrade och kunde kvittera ut välförtjänta 50000 bagis. Jag var själv uppe i Edsbyn och återkommer med ett resereportage från Sveriges Twin Peaks.

Trevlig Helg på en måndag

Det är alltid lika kul att se en stjärna födas. Medan den bedrövlige Strömbergsson ville visa att han inte är rädd för att avbryta matcher på Söderstadion pustande en krampkämpande Simon Helg ut på bänken. Han hade blivit utbytt efter en timme men hade då sprungit mer än vad Paulinho gör på en säsong. Den endast 17-årige Helg breddade , dribblade och sköt och var inblandad i allt Hammarby skapade denna pisskyliga måndagskväll på Söderstadion. Givetvis kommer det att gå upp och ner för Helg ett par år men vi som var där har tagit oss en ny tekniker till hjärtat. Apropå domare så är det märkligt att inte bryta på Stadion och Råsunda när publiken kastar tio gånger större saker än mynt och dessutom på skadade spelare. Moralpanik skapat av nödiga kvällstidningsskribenter är vad det handlar om. Nu är jag trött på fotboll. Det är bara en månad till bandyn.

Själsligt höst äver söder

I morse drog den själsliga hösten fram över söder och dess södra förorter. Hammarby utslaget ur Uefa-cupen, guldchansen borta och gamla klassiska hockeyn i konkurs. Dessutom regnade det något alldeles fördjävligt när jag tog min tröstlösa cykeltur från Farsta till Zinkensdamm (via Årstabron). Klockan halv åtta hade jag i sedvanlig ordning sett på lokalvädret på TV4 och han som heter Anders och brukar kasta kritan sa "eventuellt kommer det ett svagt regn senare på dagen i från skärgården". Bra tänkte jag, då slipper jag åka tunnelbana med snoriga och hostande förortssvennar och cyklade glad i hågen mot jobbet. I Hökarängen började det vräka ner och när jag passerade Sockenplan var jag redan dyngsur. Gissa vilken yrkeskår jag svor över. Vinnaren får tillbringa helgen i en bastu med Åsa Bodén.

Jag förstår inte meterologsläktet, de har astronomiska löner för att gissa och gissar i princip lika ofta fel som rätt. Tänk om mitt jobb bestod av gissningar. "Hej hur dags börjar bandyn på söndag? "Jag tror den börjar 17.00 men den kan också börja 14.00 eller möjligen...". Ja ni fattar!
Eller Taxi Stockholm. "Hej kan jag beställa en bil till Arlanda på lördag morgon 06.00" "Ja, men den kan lika gärna komma 05.00 eller 07.00 vi får se." Femdygnsprognoserna kan de lägga ner med en gång. För några veckor sedan skulle vi till landet och fick på tisdagen se en jättesol och 17 grader över södra Stockholm. Givetvis var det regnstorm och sju grader när helgen kom så det var bara att stanna hemma. Till slut min lista över de tre mest opålitliga sysselsättningarna/yrkena.
1. Meterologer
2. Sol och vårare
3. Bankrånare

En Arne för mycket

Att höra Arne Hegerfors kommentera fotboll den senaste tiden har blivit en outhärdlig upplevelse. Pladder, pladder och åter pladder. Gårdagens sändning från Blåvitt-Hammarby var inget undantag, snarare tvärtom. Tex lät det så här: " Bengt Andersson rullar ut bollen till namnen Adam Andersson". "Paulinho känner till Nya Ullevi väl eftersom det var hans hemmaplan under många år". Det var alltså på Gamla Ullevi Paulinho huserade under Öistiden.
Den lätt senile Arne ser inte vissa situationer och har helt missat att Christian Traoré inte spelar i Hamarbys backlinje den här kvällen. Hans bisittare Tommy Svensson verkar emellanåt besvärad av Arnes pladder och verkar önska att han befann sig någon annanstans i stället för inlåst på tre kvadrat med Arne Hegerfors. Dessutom håller Arne sedan barnsben på blåvitt och man kan undra hur Canal + tänker. Det är ungefär som att Carl Bildt skulle referera nästa valvaka.......

Skippa Anna och Fredrik

Bilden ovan föreställer mardrömmen Anna Skipper, ni vet hon som tvingar i överviktiga människor bönor, alger och någonting som heter dinkel i det vedervärdiga programmet "Du är vad du äter". Någon stackars nervös person med trivselvikt blir utskälld av Anna för sina matvanor och får se sin kosumtion under ett år som Anna byggt upp som ett varuberg. Sedan ska det ändras matvanor, ut med allt som är gott och in med underliga bönor, alger och saker en normal människa inte har en aning om vad det är. Hennes falska lismande slår till slut över och man känner föraktet som Anna har för tjockisen i programmet
Tänk er scenariot:
Tony, Stefan, Anders och Jonas tycker att döfettet har börjat hänga för mycket på senaste tiden och anmäler sig till TV 3 och "Du är vad du äter". Anna Skipper älskar idén med ölande fotbollsfans och tar i första programmet med Anders och Jonas (Stefan och Tony får vara med senare). Hon lastar upp backvis med bira, chips, god husmanskost som köttbullar, korvar och biffar med smaskiga såser och säger:
"Det här är vad ni sätter i er på ett år, skäms ni inte?" Grabbarna skäms inte ett dugg, istället vattnas det i munnen på dem när de ser godsakerna. Efter utskällningen börjar Anna skissa på kosten grabbarna ska leva på den närmsta månaden.
Det är lördag. Hammarby har hemmamatch och klockan ett sitter Tony och Stefan på Pelikan med en fet gräddstuvad pytt med ägg och en sval pilsner. Då kommer Jonas och Anders in, de har med sig en kasse med plastlådor och efter ett snack med servitrisen får de lov att äta upp sin matsäck.
Jonas har algsallad och några rotfruktsplättar, Anders har Dinkelsallad. Till detta dricker de Tofudrink och grönsakssmoothie. "Annas menyförslag" förklarar de medan Tony och Stefan tar in en ny runda pilsner. Det håller en timme sedan tittar Jonas och Anders på varandra och vrålar unisont "Varsin gräddstuvad pytt, två pilsner och två snapsar var". Medan de väntar på maten bränner de en bild på Anna Skipper.
Det jag vill säga med detta är jag är så förbannat trött på den hälsotrend som sveper fram i media. Det har gått så djävla långt att barnen i min sons skola får lightprodukter till frukost och mellis. Detta är givetvis hälsofanatikerna Anna Skipper och GI-gurun Fredrik Paulùns fel. Jag hoppas slippa se dess människor igen och säger någon ordet dinkel igen så bryter jag ihop.
Leve den svenska husmanskosten!