Välkommen tillbaka Christian

Jag höll på att gå upp i limningen när jag läste om att Christian Traoré satt på ett hotellrum på Globe hotell och inte fick träna med Hammarby. Detta hade fru Sånemyr blivit rekommenderad av någon jurist medan bråket med Hönefoss pågick. Givetvis var detta ett i raden av korkade beslut som Hammarbys styrelse tagit genom åren och till slut fattade man att denne duktige danske back behövdes i A-truppen. Christian kan var skillnad på allsvenskan och superettan och platsar ut den orörlige Dahlin alla dagar i veckan. Om ett par veckor är även Totte tillbaka och med Fredrik Söderström som back up kanske slutet av denna underliga säsong sluta dur.

Telefontöntar

Superbloggaren Tony på Eurosport som alltid förespråkat att det är viktigt att vara rock n roll har slängt lite sten i sitt fina rockhus. Det är givetvis kul att han dissar saker som tubsockor och pikétröjor men den bedrövliga väntesignalen på hans nya mobil dödar för evigt rockmyten. Han har den där tråkiga tjejlåten "This is a magic number" och han vet inte hur man får bort den. Hörde förresten att han ska tjacka vintergarderoben på Gekås i Ullared......

Rolig är också Albins inspelade meddelande på telefonsvararen på bandykansliet. Det låter som John Botvid in någon gammal pilsnerfilm från 40-talet. Heja Albin!

Vila i frid Janne

Just när jag avslutat inlägget om nyhetstorka som kom det ytterst tråkiga beskedet att Janne Halldoff avlidit. Janne var en av mina stora idoler och jag fick bland annat förmånen att komma hem till honom och göra en intervju till fanzinet i slutet av 80-talet. Filmer som Myten, Firmafesten, Stenansiktet och Polare fick mig att högakta denna man som även var en lysande fotograf. Senast förra veckan lånade jag "Den sprängda ligan" där söderförfattaren Berndt Rosengren står för texten och Janne för fotot. Att han även var en stor bajare och försvarare av södermyten gör inte hans livsgärning sämre. En nytorgare har lämnat oss. Vila i frid Janne!

Nyhetstorka

Efter det upphaussade pseudobröllopet så har det varit en viss nyhetstorka i sommar. Jag är själv lite nyhetsfreak och läser DN och AB varje dag samt kollar nyhetssändningar och text-tv med jämna mellanrum och det är verkligen brist på stora händelser. Tidningarna börjar bli lätt desperata och löpsedlarna innehåller egentligen ingenting. I går toppade Aftonbladet med att det försvinner ett antal människor varje år och i dag att den genomusla racerföraren Calle Prins flickvän Sofia blivit inbjuden på krubb hos kungen. Vidare har det varit råttbett och att folk blir osams på husvagnssemestern som dominerat. Redaktörer och journalister längtar nog efter ett riktigt scoop men får nog återuppta den klassiska löpsedeln med texten "Ingenting har hänt".

Yes!!!!!

jag och Timpa jublade rakt ut ner vi nyss hörde cuplottningen på radio. Kalmar på Söderstadion och hemmamatch i en ev final. Det var gamla favorithatobjektet Gerhard Sager från förbundet som drog lotterna och hans inkompetens är tillfälligt förlåten. Nu känns det som vi börjar få flyt och efter gårdagens sköna match så blåser vindarna äntligen lite åt söder. Nu krossar vi Ängelholm, Sundsvall och Trollhatten på en vecka.

En tripp till västkusten

Nu är vi hemma efter en rätt trevlig utflykt till Falkenberg. Det hände många roliga och trevliga saker på resan:
-Höjdpunkten var det häftiga beachpartyt som bajensupportern Stellan hade fixat på sin strand restaurang på Skrea. Det var som att flyttas tillbaka till 80-talet på Mallis. Opus och Per Gessle blandades med hårdrocksballader på högsta volym och hundratals bajare dansade i sanden. När dessutom " Var är alla polarna" från Ett anständigt liv dök upp var lyckan total.

- Havet därnere är fantastiskt mäktigt och vackert.

- Jag pratade med en taxichaffis som kände Mini-Stellan Bengtsson. Stort!

- Hotell, med dess pool, var verkligen läckert.

- Utskällda SJ höll tiden på nervägen och var bara tio minuter sena hem. Dessutom var personalen trevlig, det verkar som företaget tagit åt sig av det som hänt den senaste tiden....

- Jag träffade Tomas Turesson som var där med P-17 landslaget. Kul att se den gamle favvisen igen.

- Falkenberg är en okej sommarstad men man undrar om stadsplanerarna förr i tiden hade något slags förbund för städernas likriktning. Alla städer ser likadana ut med Stortorget i mitten och några fula sjuttiotalsbyggnader där Domus en gång låg. Frun trodde vi var i Ängelholm och jag trodde vi var i Mora.

Mindre kul var de bortskämda klantskallarnas insats på Falkenbergs IP. Över tusen bajare åker ner och dom kan inte ens kämpa. När dessutom Borken tar med Tobbe trollkarl istället för Castro var måttet rågat. "Holmqvist platsade inte ens i Falkenberg" upplyste min bänkgranne mig under matchen. Avgå alla!

Avdelning onödiga djur

Världens förmodligen onödigaste djur ser vi på bilden ovan, getingen. I går när jag skulle gå och slänga trädgårdsavfall blev jag anfallen av jordgetingar och fick två mycket smärtsamma stick. Det brände som tusen eldar men tack vare hjälpsamma grannar fick jag smärtstillande salva och cortison vilket hjälpte för stunden. Jag kan inte förstå vad dessa förbannande insekter gör för nytta i den ekologiska balansen. Utrota skiten. Jag kommer i fortsättning anfalla alla gulsvarta jag ser (inklusive Häckensupporters) med en burk av det klassiska bekämpningsmedlet Radar.

VM i gnäll

Det är bara två dagar kvar i VM men hos solnaiterna med storhetsvansinne har VM i gnäll fortsatt i vanlig ordning. I gårdagens cupmatch mot Helsinborg var det fel på allting. En Helsingborgspelare hade fel nummer på tröjan, 26 i ställe för 24, vilket fick gnagarna att koka ihop konspirationsteorier. När dom sedan var tvungen att skjuta straffarna mot södra läktaren i stället för mot norra gick ledare och styrelse upp i fallsett. Är det inte bättre att koncentrera sig på att få ett bättre fotbollslag i stället för att ha detta oerhörda komplex. Ni är inget storlag i Europa och kommer aldrig att bli något. Detta verkar inte ha gått in i environgerna i Solna eftersom gnället har en förmåga att ta över vid minsta motgång. Tydligen blir det manegment by fair från herr Miller men jag undrar hur många som egentligen är rädda för aik?

En skön boksommar

Som vanligt läser jag mycket i sommarvärmen. En bra bok och en skön vilstol i skuggan är det enda, förutom kall öl, man behöver. Jag har hunnit med följande böcker så här långt:

-Marcus Priftis: Gå på djupet. En bok skriven av en Hammarbysupporter kan givetvis inte bli dålig och det är den inte heller. Den handlar om Emils fotbollskarriär från Sirius till Newcastle och om ensamheten, kraven och det hårda livet på fotbollens bakgård. Boken får betyget 4.

-Håkan Nesser: De ensamma. Ingen sommar utan Barbarotti. Den här gången rullas en finurlig story upp som utspelas i Uppsala på 60-talet och i det fiktiva samhället Kymlinge i nutid. Lite lång kanske men som vanligt full av berättarglädje.

Just nu har jag börjat med Povel Ramels memoarer "Följ mig bakåt vägen" och den verkar väldigt lovande. Senare i sommar slukar jag också John Ajvide Lindquist "Lilla Stjärna".

Världens tråkigaste band

Festivalsommaren är här och jag läser en recension om The Ark i Aftonbladet. Dom får fyra plus av recencenten och ett struket minus av mig. The Ark är nämligen Sveriges genom tiderna tråkigaste och mest överskattade band. Dom är säker jättebra musikaliskt men är så erbarmligt tråkiga att till och med en DVD med Daniel Anderssons samtliga sidledspassningar är roligare. Här är en högst personlig lista på Sveriges tråkigaste band eller artister genom tiderna:
1. The Ark
2. Cardigans. Jag har väldigt svårt för prettot Nina Persson
3. Eric gäsp, gäsp, Gadd ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
4. Eva Dahlgren. Borde ha gett upp karriären efter "Om jag skriver en sång".
5. Bo Kaspers orkester. Tomas Andersson Wij gör det sådär tusen gånger bättre.

En klasisk kväll och Sven-Bertil

När vi gick till Söderstadion i går, efter grillning och några svala öl, frågade jag min polares son var hans pappa var. Han hade tidigt meddelat förhinder utan att gå in närmare på vad han skulle göra. "Han skulle på Sven-Bertil Taube på Grönan", upplyste sonen och jag förstod med ens polarens hemlighetsmakeri. Han gick tyvärr miste om en fantastisk rolig kväll och en uppvisning i fotbollens offensiva konst. Klacken sjöng högt och vackert och på planen firade Castro, Furuseth och Linus triumfer. Efter matchen fick polaren (han vill vara anonym men vi kan kalla honom Benke) en signal från ett gäng segerrusiga Hammarbyare. Vad är "Dans på Sunnanö" i jämförelse med "Från södermalm kommer vårt lag"?