Om jag alltid kunde cykla

Från den första maj till den sista oktober brukar jag cykla de dryga två milen tur och retur till jobbet. Då är jag lyckligt ovetande om lövhalka, solkurvor, inställda tåg, försenade tåg, vagnfel, växlingsfel och alla andra ursäkter skitföretaget SL hittar på när deras föråldrade teknik inte lyckas fungera eller när deras inkompetenta chefer inte lyckas skaffa personal till att köra ordinarie trafik i tunnelbanan. SL:s förre chef, Lennart Jangälv, trodde att det hjälpte att själv stå och bjuda passagerarna på kaffe vid Gullmarsplan ungefär som man dämpade arbetarnas missnöje med sprit i forna Sovjetunionen. Jangälv blev som bekant inte gammal som boss utan efterträddes av en ny mumlare vid namn Ingemar Ziegler. "Vi har gjort stora framsteg" sa Ziegler iTV i morse medan Berra i Tungelsta inte var lika imponerad. "Det blir bara värre och värre, den här veckan har inte pendeln kommit i tid någon gång" sa han uppgivet. En granne till oss har varit i Afrika och tyckte att kollektivtrafiken i Addis Abbeba funkade bättre än i Stockholm. Häromdagen stod tunnelbanan en timme vid Slussen pga vagnfel vid Hornstull och i går blev jag tvungen att kliva av vid Hökarängen trots att tåget var skyltat till Farsta Strand.
Det ända jag ville när jag stod på den svinkalla vindpinade perrongen var att solen skulle lysa och det var juni. Det är också märkligt att företaget satsar mer pengar på att få stationerna hermetiskt tillslutna i stället för att förbättra trafiken och säkerheten.
Dra åt helvete SL!