De första tjugo minuterna på Hällåsen i går kväll var magiska. 4-0 och bud på tre baljor till. Det finns inget lag i Sverige som är i närheten när Hammarby spelar så fantastisk bandy.
Att 2008 har sett en del idioter och dumskallar är en självklarhet klarare än en sexa renat på Pelikan. Det finns folk som är idioter och förmodligen alltid kommer att bli idioter. Här är ett axplock på dumskallar 2008.
- Blondinbella. Eller Isabella Löwengrip som moderatvåpet heter. En ickeperson känd för att konsumera, snacka skit om socialism och skriva en högst medioker blogg. Lilla våpet Löwengrip borde nog tänka sig för och bli lite mer ödmjuk men det är väl ett svårt konstycke när man går på fina Jensens gymnasium och är med i MUF.
-Martin Hansson. Hammarbyhatande fotbollsdomare som höll på att avgöra derbyt mot Gnaget efter en horribel straff i slutminuten. Ständigt arrogant och med en självbild som tenderar till världsalltet.
-Gehard Sager. Pampen på fotbollsförbundet som la en cuphelg i Gävle och sedan försvarade beslutet. Det kom i snitt trettio personer på matcherna och hela fotbollssverige skrattatde. Utom Sager.
- Anders Eklund. Kräk, kommentarer överflödiga.
Det här är Söderhamn. En liten kommun med drygt 12000 invånare i centralorten och tillhörande Gävleborgs län och landskapet Hälsingland. Dit ska jag åka om en stund och se på bandy och förhoppningsvis få se vårt Hammarby leverera. Söderhamn är en rätt trevlig idyll och bygden har fostrat en del celebert folk. Vår förra tränare, bandygeniet, Stefan Karlsson är född här, den skönsjungande Monica Törnell, historikern Olle Häger och Elfsborg ytterback Mathias Florén är bördiga från Söderhamn. Dessutom är en av mina bandyfavoriter, Svenne "Raggarn" Olsson tränare i Broberg. Att han är Hammarbysupporter i fotboll försämrar inte hans status. Detta är givetvis värdelöst vetande, i kväll kl 19.00 gäller det för vårt stjärnspäckade gäng att visa vilka som bestämmer i bandysverige.
Jag vet inte varför jag är så sen med allting men nu har jag äntligen börjat läsa milleniumtrilogin. Och har man hunnit hundra sidor i "Män som hatar kvinnor" är man fast i det fiktiva samhället Hedeby där rikigt otäcka saker har hänt med kapitalistsläkten Vanger i det förflutna. Här hamnar den lätt stukade journalisten Mikael Blomqvist och får ett uppdrag som leder till ett spel på liv och död. Mer ska jag inte säga, det är helt enkelt facinerande, spännade och oehört bra.
Denna något märkliga bild fick jag när jag sökte på annandagsbandy??? Fantastiska 6126 åskådare kom till Zinken för att se en otroligt konstig bandymatch. Sirius tränare sa att dom egentligen hade kunnat förlora med tvåsiffrigt men det blev 6-5 till Uppsalalaget sedan dom hade haft skapat tre målchanser. Vårt försvar var tyvärr något snurrigt och Patrik Nordgaard hade inte någon av sina roligaste dagar i livet. Egentligen skiter jag i detta. Jag säger bara till vårt stjärnspäckade lag:
Nu börjar det bli dags att göra topp och bottenlistor för år 2008. Här följer först de vidrigaste politikerna:
Talet är skrivet, glöggen inhandlad, fint väder är beställt. Kl 12.00 vid statyn kör vi som vanligt Sveriges värdigaste idrottshyllning. God Jul alla kära bloggläsare.
Jag och åttaåringen har totalt snöat in på Helgonet. Den engelska TV-deckaren från 60-talet håller stenhårt fortfarande. Åttaåringen favoritavsnitt är "The talended husband" som handlar om en man som dödar sina fruar. Roger Moore är som vanligt lysande när han glider omkring i sann engelskt aristokratstil och kör sin svenska Volvo P18. Vi har köpt tre boxar och har avsnitt som räcker fram till midsommar.
Detta är Marcus Ahlm. Han är handbollsspelare i Kiel och en av landslaget viktigaste spelare. Det är VM i Kroatien i januari, en stor och viktig turnering för alla handbollsspelare med lite stolthet och hjärta i sig. Men inte för Marcus Ahlm. Han har tackat nej pga ryggproblem. Okay Marcus, jag vet hur det är. Ibland kommer jag knappt upp ur sängen för att den där djävla disken låser sig. Fråga Albin Selin förresten, han vet. Men varför är Marcus Ahlm med på planen när Kiel möter Flensburg i ett tyskt tungviktarmöte på lördageftermiddagen och är en av de bästa på planen. Bla slänger han sig handlöst in i straffområdet och gör ett par riktigt snygga mål. Hade jag gjort så när ryggen smärtar som värst hade säkert en amputering av halva kroppen varit nödvändig. Jag är heligt trött på dessa överbetalda proffs i olika sporter som kan spela för fullt i klubblagen men tackar nej till landslagen pga skada. Fredrik Ljungberg var av samma skrot och korn, han gjorde inte en träningslandskamp under sina sista landslagsår men han spelade i alla fall de stora mästerskapen. Stäng av en sådan som Ahlm på livstid från landslaget. När pengarna går före stolthet och heder är i alla fall mina sympatier slut.
Denna bild visar en idyll. Det var en stekhet junidag 1961 och allt verkar vara frid och fröjd för alla shoppande förortsbor i det nyöppnade Farsta Centrum. Jag har just varit där och jag kan lova att det var något helt annat än en idyll denna regniga decemberlördag. Det var fakstiskt kö för att komma in i centrumet och därinne var det nästan lika trångt som på gamla ståplats på Hovet när Hammarby lekte hem Nackas minne. Svetten rann men jag lyckades, efter en enorm viljeansträngning, köpa de julklappar som familjen förväntar sig. Ångest var bara förnamnet. Denna ångest utsätter sig kvinnor för frivilligt. Min fru tycker det är skitkul att åka till Ikea och trängas med en massa idioter och Farsta Centrum är ständigt befäst av............kvinnor. Vad detta tyder på vet jag inte men det känns som att någon bör göra en sociologisk undersökning om detta. Typ "män är från Söderstadion, kvinnor från Farsta Centrum".
Jag är så otroligt trött på att åka kollektivt till jobbet. Efter att ha cyklat tills november så blev det för mörkt och blött och det var bara att köpa ett 50-kort (ja dom hette så ungefär när bilden ovan är tagen) och släpa sig till tricken. Hostande och snoriga människor, kaxiga skolungar, spädbarn i skrikform och ett och annat vanligt fyllo blev mina nya resekamrater. I morse tog det dock priset. Jag tycker det är helt okej att prata lite tyst och kort i mobilen men den här kärringen tog priset. En överspacklad donna i fyrtioårsåldern som trodde hon var överklass med gäll och pipig röst satt från Hökarängen (bara att bo i Hökis diskar henne direkt från de fina salongerna) till Slussen och förkunnade sin förträfflighet för sina samtalspartner i mobilen men även för resten av vagnen. "Ja, du vet mina söner Morgan och Gustaf är så duktiga att lilla mamsingen blir alldeles lyrisk" förkunnade idioten så att hela vagnen skruvade på sig. Jag var centimetrar från att be henne hålla käften men på en gång var människan så tragikomisk att det var facinerande. Efter denna mardrömsresa såg jag en man på Slussen som var väldigt lik 30-skådisen Peter Lorre (ni vet han som spelade barnamördare i Fritz Langs film M) och helt plötsligt var morgonen räddad.
I morse stannade livet upp när beskedet om att Hammarbyprofilen Johan "Tomten" Johansson hade gått bort efter en kort tids sjukdom. Denne godhjärtade profil som var hej och tjena med alla. Aldrig ska hans sång ljuda från Zinkens krog där han alltid stod till vänster om bardisken och ledde allsången. För två år sedan åkte han skridsko i vårt luciatåg och han var alltid på Zinken och stöttade bandylaget. På söndag finns det en chans att hylla honom då Zinkens krog ställer ut ett bord där blommor och hälsningar kan läggas. Nu känns allt bara så otroligt trist.
Detta är nästan för bra för att vara sant. Stefan Xet Erixon förhandlar med Hammarby och bestämmer sig inom de närmaste dagarna. Jag hoppas alla som kan bandy fattar vad detta skulle betyda för Hammarby. I från urusel slagpåse mot Kungälv borta till en av favoriterna. Den här säsongen liknar inte någonting annat.
När det nu vankas julmat så är det dags att komma med ett litet tips. Jag hade faktiskt glömt bort hur gott Carneige Porter är. Denna ursvenska kolsvarta porter gör sig utmärkt till den tunga julmaten och tillsammans med en Aalborgs jubileum är givetvis julbordet fulländat. Carneige finns faktiskt också som årgångsporter vilket en gång i tiden förgyllde en tågresa mellan Göteborg och Stockholm. Men det är en annan historia.
Nu är även Olov Englund klar för Hammarby. Pengarna är till och med slut i Moskva så en av världens bästa försvarare valde givetvis att återkomma till Zinken. Bäva alla elitklubbar med toppambitioner. Nu är Hammarby ett dreamteam!
I fredags regnade det hela djävla dagen. Ett piskande regn som aldrig ville minska i intensitet. Ändå kom det 2214 personer till Zinken för att se Hammarby och Vetlanda spela bandy. Dom borde ha medalj. Hammarby försökte spela bandy i blötan och spelade stundtals ut Vetlanda trots en man mindre halva matchen. Det var återigen bandyns svar på Martin Hansson, Roland Fager, som fick hybris och ville stå i rampljuset och gav Hammarn matchstraff. Vetlanda ville inte spela bandy utan vände och vände och vände.............gäsp. För Hammarbys del kommer det att bli en rolig säsong. Var så säkra!
Färjan är slut för den gången. Tack och lov tycker många resenärer som valt andra bolag i stället för att ta risken och lämna ut sina sämsta sidor i TV 5 på bästa sändningstid. Men stopp ett tag, så är det faktiskt inte. Viking Line har aldrig haft större uppsving och alla vill helt plötsligt åka Cinderella för att träffa den där överspända säkerhetschefen och den lätt blåste bartendern Håkan. När Håkan var på säkerhetskurs så var hans enda frågor till kursledaren var man åt middag och lunch. Stor komik. Det har varit en hel del skruvat folk med i dokun, allt från vanliga fyllskallar till schlagerbögar och en underlig kvinna som tydligen är guds utsände och åker tre gånger i veckan. Roligast var nog han som visade purjon i restaurangen eller han som hette Björn och sov över utanför informationen. I sommar åker jag som vanligt på en 24-timmars. Med Birka Cruise.
Mitt i all bandy (jag kan intyga att det var en djävla fart på träningen i går) som kom jag att tänka på fiskgratäng. Eller rättare sagt så var det åttaåringen som blev sugen på denna något bortglömda maträtt. Så i kväll blir det att mecka ihop torsk, potatismos, sås och lite annat smått och gott och fira fiskgratängens dag. Snålvattnet rinner faktiskt redan.
Robin Sundin och Kalle Spjuth på mitt kontor i går, lördag, med kontrakten påskrivna. Jeppe hade redan ett gällande kontrakt så han slapp skriva på. Är det månne slut nu på förnedrande förluster i Kungälv och andra obskyra platser?
Ibland blir jag bara så trött. Åttaåringen är med i skolkören och håller på att öva för luciatåget. Barnen har fått varsin stencil, på två kopierade A-4 sidor, där texterna till luciasångerna står.
Jag har nu sett två avsnitt av årets julkalender med Anders och Måns och kan tycka att den är lite..........underlig. Det är noll julstämning eftersom figurerna i serien rör sig i något slags avskalat robotlandskap och säger konstiga saker på bred östgötska. Är inte själva tanken med julkalenderna att det ska var just jul? Det finns förvisso en halvskum tomte, som ser ut som en uteliggare som inte kommit in på stadsmissionen, som blir kidnappad av en tjej med kycklinghatt men inte ens det får mig att känna någon julstämning. " Det är rätt kul men också väldigt konstigt" , sa åttaåringen som nog föredragit Sunes jul. Och visst var det bättre förr när Teskedsgumman och Hekules Jonsson sågs av en hel nation?
Jag konstaterar att Hammarby börjat med tröjauktion på hemsidan. Just nu säljs Petters tröja till högstbjudande och budet just nu är 3500 kr. Det är väl ok men sedan hotar Hammarby med fler auktioner på "Hammarbyprofilers" tröjor. Jag tror nog ingen vill ha någon mer tröja, vi kom liksom nia och släppte in 58 djävla mål och var stundtals så usla att vi ska vara glada att allsvenskan har så många lag och att serien inte är längre. Jag bävar redan inför nästa säsong om nu också Lolo försvinner. Men det är klart, vi har Maic Sema, Nathan Pulse, Monday James och Fredrik Söderström. Hur kunde jag glömma dom?
Ett stort grattis till Titti och Oscar Jonsson! Titti födde en pojke häromkvällen under uppsikt av vår kämpe Oscar. Milla har fått en bror och jag hoppas att pojken blir döpt till Stefan, Thomas eller Robert efter oss på kansliet. Ibland finns det saker som är större än Hammarby även om det inte är vanligt.
Detta är en något obegriplig teckning av åttaåringen som föreställer James Bond med fem ben. En sak är säker, han tecknar i alla fall bättre än Albin.
Tom Alandh fick just någonting som kallas för Forsgrens dokumentärsfilmpris. Det är 100000 kr och en mer värdig pristagare får man leta efter. Alandh är, utan konkurrens , Sveriges bästa dokumentärfilmare genom tiderna. Alla som läser den här bloggen mínns gärna den brännande berättelsen om Nacka men Alandh har gjort annat också. Filmen om rufflaren Berner, den vackra storyn om Monica Zetterlund, tragiken om de som överlevde Rågsved och framförallt den gripande hisorien om flickan med Downs syndrom Martina som Ahland följt i trettio år. Sista delen gick i söndags och var fullkomligt underbar. Tårarna rann av rörelse över en tjej som övervann alla fördomar men lika mycket av ilska över den svenska sjuka byråkratin. Martinas mamma har offrat karriär och stora delar av sitt sociala umgänge för att hjälpa sin dotter till ett anständigt liv men får ändå ingen ersättning av svinen på försäkringskassan. Nu är hon sjuttio år och oroar sig givetvis hur det ska gå för Martina när hon är borta. En stor berättelse av en stor man. Grattis Tom Alandh av hela mitt hjärta!
Nu har jag också lärt mig hur vår digitalkamera funkar och hur man lägger över bilder. Nytt minneskort och adapter har det också blivit. Här är en meningslös bild på vårt vardagsrumsfönster med en adventsljusstake och matchande snö. 
I går var jag i Kungälv (se bilden). Jag satt sammanlagt tolv timmar i en djävla buss med ett gäng Hammarbyspelare som inte hade någon lust att spela bandy. Noll tändning och jag undrade vad jag gjorde där. Innan matchen var jag på något som hette Tre Kockar och som var samlingspub för Kungälvfansen "Skarpa gubbar". Det var storsamling och jag kunde räkna till hela elva personer på puben. Det roliga med denna dag var att jag träffade en barndomskompis som jag inte sett på tjugofem år. Han var sig lik även om han var klart tjockare än jag minns honom. Det blev en hel del surr om det förflutna och tyvärr kunde jag inte bjuda honom på någon större bandyunderhållning. Kungälva arena, Skarpe Nord, var den tråkigaste jag varit på i Sverige. Gammal och sliten och förlagd under E6:an med dundrande lastbilar ovanför. I dag är det dock fler som känner sig gamla och slitna än Skarpe Nord.
Jag har faktiskt aldrig gillat Maradona. Givetvis en gudabenånad fotbollslirare men också en filmare och en sann fuskare. Hans "guds hand" är ingenting annat än solochvårartakter med boll och hans ständiga filmningar ett hån mot fotbollen. Givetvis ska Maradona ha credd för sina fantastiska insatser i Napoli när Italiens soptipp, Neapel, reste sig och blev mästare men det förlåter inte fusket. Att Terry Butcher helst vill ge Maradona ett kok stryk är förståligt. Maradonas svamlande om guds hand är flummigare än alla substanser han har utsatt sin kropp för genom åren. Det finns för övrigt bara en värre filmare i fotbollshistorien och det är mexen Hugo Sanches. Jag minns att jag kastade en rostbiffmacka på TV:n under Mexico-VM 1986 när Hugo filmade som värst. Ni som kallat Runa för filmare har givetvis fel, det har varit klar straff varje gång han rasat...........................................................
Det blev klara 7-3 en kall, snöig och fin bandykväll på Zinken med en ren som heter Aske på isen före matchen. och en väldigt tunnklädd Roisin Dubh på läktaren. Albin var som vanligt lätt förvirrad och mumlade hela tiden om bandyhallar med avtagbart tak. På planen var det firma Karlsson och Karlsson som hade roligast men jag måste framhäva ytterhalven Johan Östblom. Han har haft en lång startsträcka men nu börjar han se sylvass ut. En given Zinkenfavvo i vinter. För övrigt gjorde Kultgurra mål och åkte fram till klacken och jublade. Nu väntar Kungälv på Skarpe Nord som ligger under motorvägen vid Göta älv. Jag ska nog faan åka dit på onsdag.
Detta är mitt inlägg i debatten när det gäller bandyhall i Stockholm. Det ultimata är att vi får en träningshall på Gubbängen och behåller Zinken som matcharena. OBS: Detta är mina åsikter som privatperson.
Läste vi veckan att personalen på Lidl i Solna hällde frätande lut över maten som dom kastar i soporna. Anledningen till detta skulle ha varit att hemlösa rotade i Lidlsoporna och "skräpade ner". Mycket ska man läsa och människans dumhet har tydligen inga gränser. Att inte unna en stackars medborgare på samhällets botten en bit för gammal mat är väl den totala bristen på empati i ett nötskal. Jag kommer i fortsättning inte att handla på Lidl. Det vissa etiska gränser i mitt liv och här har dessa i det grövsta överskridits. Jag är för övrigt stolt över att Hammarby Bandy och Situation Stockholm har ett samarbete.
Vad händer egentligen i AIK? Ja denna fråga är väl berättigad efter den senaste tidens karusell. Norling får sparken för att han är dryg, Nebo hoppar av, Ola är hotad, han som heter Charlie offras, Bystedt konkar och Åbro klagar??????????? När det gäller de sistnämnda så började någon bryggardirre svamla om förtroende och kapital. Dessutom tyckte bryggaren att det var rätt att kicka Norling eftersom något dylikt aldrig skulle ha accepterats i Real Madrid. Där gick nog ändå gränsen. Att jämföra AIK och Real är som att jämföra prins Carl Philip med Lewis Hamilton.
Visst infinner sig känslan av en förlorad säsong när jag ser tillbaka på fotbollsåret men vi får glädja oss åt det lilla. Vi slog aporna två gånger och vann derbytabellen med förlustnollan intakt. Avdelning sköna segrar var Malmö och Sundsvall borta. Mot de sistnämnda fick vi tillbaks allt oflyt vi haft och Christian Traoré (bilden) kunde näta på övertid. Spelare för spelare tycker jag det ser ut så här:
Att leda med 2-0 mot Peking efter sex minuter och torska med 5-2 är så djävla uruselt, att släppa in sex mot Malmö på Söderstadion är fruktansvärt. Hur tänker dom här idioterna som låter detta hända. Grattis till niondeplatsen Hammarby, det skulle förvåna mig om det finns någon sponsor kvar till nästa säsong. På bilden ser ni Petter, han släpptes för åtta miljoner, Malmö ska ha fyrtio för Toivonen. Det Hammarby visat upp i höst är lika kul som en reklamfilm för folktandvården. Skäms ledningen, skäms alla spelare utom Charlie.
Nu är äntligen premiären på Zinken avklarad och det det blev en välförtjänt seger efter spel i andra halvlek som påminner om gamla dagar. En hyfsad publiksiffra och en skön fredagsstämning bidrog ytterligare till den trevliga kvällen. Firma Karlsson och Karlsson blir giftiga i år igen även om Davvans tröja var tre nummer för stor och uppsatt med säkerhetsnålar. Totte missade första halvlek för att han tog en lång dusch efter att ha spikat plank en hel dag men han gjorde en stark andra halvlek sittande i pressbåset medans jag fick jobba häcken av mig. Om Örebro kan man säga att dom i alla fall kom med i bakåtåkningens Hall of fame. Nu väntar VSK och Sandviken, inga lätta matcher precis.
I morgon, fredag, är det upp till bevis för vårt kära bandylag. Eftersom försäsongen, som rent framgångsmässigt får Billingsfors allsvenska fotbollssäsong på 40-talet att verka vinstrik, väntar en elitserie som är jämnare än på mången dag. Intresset är det i alla fall inget fel på, säsongskortsförsäljningen är bättre än på länge och folk pratar om stundande klassiker på ett kokande Zinken. Albin har byggt reklamplank några dagar och inte kunnat göra sina vanliga trista arbetsuppgifter vilket han verkar tycka är rätt bra. Bilden ovan är en bild ni aldrig kommer att få se något mer, nämligen Lillis Jonsson med klubban i högsta hugg. Men man ska givetvis aldrig säga aldrig.........................................
Idioterna på PPV har bestämt sig för att inte sända Norrköping-Hammarby på söndag. Matchen får inte plats i deras kanalutbud trots att HBK-Kalmar går i canal +. Jag har endast skaffat säsongskortet för att se Hammarby och kommer att kräva pengarna tillbaka av Com Hem. Nu hoppas jag att alla gör samma sak så att makthavarna på betalkanalen inte tror att de kan göra vad som helst med oss Hammarbyare.
Gårdagens avslutning på Söderstadion slutade i osannolika 3-6 mot Malmö. Av detta resultat kan man konstatera följande:
Jag är säkert en av väldigt få männskor som inte sett Bournetrilogin, i alla fall tills i fredags. Nu har jag sett Bourne Identity och jag tycker den var helt ok. Det roligaste var dock inte att det var en massa påkostad action utan att en av världens bästa skådisar, Chris Copper, var med. Det är Chris som är den urcoole sheriffen Sam i John Sayles fantastiska Lone Star från 1996. En modern western med många bottnar som alla bara måste se. Tillsammans med Twin Peaks sheriff Harry S Truman är Coopers gestaltning av lagens väktare det bästa som gjorts. Att dessutom Kris Kristofferson är med och spelar femtiotalspsykopat försämrar inte filmen.
I matchprogrammet mot Halmstad (fansens program alltså, fotbollen kör med telefoner) så finns en utmärkt intervju med Halmstads frejdiga back Per Texas Johansson. Texas tycker att matchen mot Bajen är årets roligaste och prisar både Hammarbys fotboll och den otroliga stämningen. "Alla i truppen vill åka med till Söderstadion, det är årets höjdpunkt, publiken är fantastisk." förklarar Texas. Det är alltså förklaringen till att jag såg skadade Magnus Arvidsson slinka in på ett av hovets utskänkningsställen i halvtid...............
När dokusåporna började dyka upp som föddes även dokusopan. Det är dessa tragiska människor som gjorde allting för att bli lite berömda och få frottera sig i trakterna kring Stureplan. Antikändisar alltså! Människor som inte gjort ett djävla dugg vettigt utom att skicka in ett papper till någon obskyr kanal för att sedan göra bort sig i TV. Människor totalt utan talang och ambitioner som Gynning och Rosing. Nu har även bloggkändisen tillkommit. Det mest avskyvärda exemplet är Blondinbella eller Isabella Löwengrip som den artonåriga överklasssnärtan heter. En figur som blivit känd för att skriva blogg och dessutom är moderat och lever efter devisen "våga vara egoist" (är vi förvåndade). Hon skryter med att hon och hennes moderatpolare var ute på första maj och störde demonstrationstågen med att sjunga ramsor om Reinfeldt och förklarar också sitt hat till söder i sin blogg. Hennes pojkvän heter givetvis Nils och har en egen blogg som förmodligen ger alla dyslektiker i Sverige en stor strimma hopp. Jag är så trött på dessa ickemänniskor som givetvis får draghjälp av media att bli kända.
Trots att Martin Hansson dömde så lyckades Hammarby slå Halmstad i en svinkall kväll på Söderstadion. Halmstad hade fått ungefär trettio frisparkar mer än Bajen och Söderstadion skanderade "rädda våra liv, rädda våra barn, bort med Hansson från fotbollsplan". Skandalen var nära när Erkan Zengin blev fälld i straffområdet, eller rättare sagt överfallen. Publiken höll andan och ingen kunde på fullaste allvar tro att Hansson skulle ens tänka tanken på att blåsa straff för Hammarby. Men till och med Hansson fattade att det inte gick att undvika att blåsa och efter Chankos mål var segern klar. Hammarby hade vunnit trots att den inkompetente brandmannen från Holmsjö dömt.
Denna gångna helgen bjöd på lite blandad kompott. Vårt fotbollslag visade återigen att steget mellan hjältar och gamla kärringar med rullator inte är så stort. Alla som var bra i derbyt var usla i går och hjärtat hade laget lämnat kvar i omklädningsrummet. Och fast ingen säger det i Hammarbykretsar så är saknaden av Petter astronomisk, det skulle till och med Ray Charles och Stevie Wonder ha upptäckt.
Roligast var nog ändå de Tottenhamhistorier som cirkulerar. Nu tog Spurs sin första seger i går och det måste varit många stenar som föll från hjärtat även om Bolton var nere på Hammarbynivå men England skrattar ändå åt Spurs: Darren Bent låg sjuk och tränare Ramos lovade att gå och handla åt honom när han träffade Arsene Wenger
- Nä'men tjenareRamos, är du här och handlar.
-Ja, jag har köpt en påse potatis. Dom är för Bent.
-Ja, det är väl ett bra byte, utbrast Wenger.
I Ljusdal var allt som vanligt. Järnvägs var packad (i dubbel bemärkelse) och fans från hela Sverige hade mött upp. Mest förvånade var väl att träffa Wille och gänget från Västerås, särskilt som VSK inte var med i turneringen i år men grabbarna ville väl se bra bandy för en gång skull. Annars var tågresan lika mystisk som jag befarade. På hemresan gick det på en person i Holmsveden och han bar cowboyhatt. Hammarbys insats började med rullatorvarning men slutade med hjärta och stolthet efter en jämn match mot Zorkij.
På fredag är det dags att ta sig upp till Ljusdal och World cup. Denna instution i svensk bandy som tyvärr börjar bli något naggad i kanten. I år struntade Västerås i att komma och nu när hallarna växer upp som svampar kanske Ljusdal snart spelat ut sin roll. Det är inte midnattssolen ni ser till vänster utan en bengal från Bollnäsfansen, till höger ser ni ett vitt trevligt öltält där stämningen minst sagt är hög. Och nere på Järnvägspuben höjs omsättningen med ett par tusen procent denna helg. Egentligen är WC en rätt så osannolik upplevelse, man bör ha varit där för att fatta vidden av denna kulturhändelse. Ett helt samhälle reser sig ur sin törnrosasömn och lever upp under en, minst sagt, intensiv helg. Våra hjältar Oscar Jonsson och Jonas Svensson kommer härifrån och bonnigare än så kan det knappast bli.
