Nu är det helg....

Nu är det helg och det blir raka spåret till stugan. Grillning, dusch under vattenspridaren, kalla öl och läsning i skuggan. Min bandykompanjon Albin går och muttrar om moms och reklamskatt och verkar längta någon annanstans I morgon ska han på poolparty, på söndag mår Albin som en kokt gnu.

104 års väntan är över

I lördags gick Hull City upp i premier, en händelse som tyvärr blev lite bortglömd i media. Efter 104 år på den engelska fotbollens bakgård såg Dean Windass (skönt namn) till att the Tigers inte är buskis längre. Över 100000 människor hyllade Vindarsle och laget i söndags och nu smids stora planer för att undvika att bli ett nytt Derby. Hull var ju den engelska stad med störst invånarantal som aldrig spelat i högsta divisionen (den svenska motsvarigheten är Lund). Vilken stad är det nu? Jag har försökt luska lite själv och tror det kan vara Rochdale eller Darlington. Är det någon som vet?

Vem är förvånad?

Jag fick nyligen ett SMS från Roisin Dub med texten "Stoppa pressarna, en cyklist i Girot misstänks för doping." Cykelsporten är sjuk, svårt sjuk. Finns det överhuvudtaget någon som kommit topp 50 på Girot eller Touren som inte petat i sig förbjudna substanser? På dessa tävlingar är dopingpreparat vanligare än ekrar och med jämna mellanrum hittas använda sprutor och tomma pillerburkar in papperskorgar och på hotellrum. Ända sedan Mikael "Roddarn" Andersson dopade sig har min tilltro till sporten varit låg. "Roddarn" var egentligen en typisk svensk idrottsman uppväxt på gröt och knäckebröd där man aldrig ens hade tänkt tanken doping men jakten på framgång fick han att öppna det förbjudna medicinskåpet. Det enda roliga med Girot är kommentatorn Robert Vacchi och naturscenerierna. Sporten är för länge sedan död.

En liten tripp till Spa

I morgon åker jag och familjen till Det gyllene Hornet i Tällberg. Det är en spaanläggningen med världens bästa mat och vidsträckt utsikt. Så nu blir det pool, bastu, massage god mat och en och annan pilsner. Det ni!

En natt i Moskva

Enligt dagens Aftonblad tog alla öl slut i Moskva i natt. På barer och restauranger satte ägarna upp lappar med texten "endast vodka kvar", en dryck som det verkar finnas obegränsat av i landet i öster. Och vilken final det blev, jag satt faktiskt och skakade av nervositet under straffläggningen. Än en gång fick Bobby Charlton ledsaga Uniteds lag upp på tribunen för att motta folkets hyllningar. Första gången var 1968 efter segern mot Benfica på Wembley. Och så kan man givetvis inte låta bli att tycka lite synd om John Terry. Här hade han chans att bli odödlig i sydvästra London men nerver och gräs svek när det som mest behövdes. Visst kommer folket på pubarna kring Fulham Brodway att tala om John Terry men inte som den hjälte han kunnat blivit.

Resa genom ensamheten

Det ska sägas på en gång, om ni inte har införskaffat Plura Jonssons bok "Resa till ensamheten" så gör det. Det är en fullkomligt lysande och självutlämnande bok av en av Sveriges stora rockartister. Texterna och bilderna utgår dels från Pluras utmärkta sommarprogram förra året och texterna från svart blogg men mestadels är det nyskrivna texter om ett självbrännande rockliv. Det sparas inte på detaljerna och ibland känns det som Plura frossar i sex, droger, musik och....mat. Han har nämligen en förkärlek för den svenska husmanskosten och den som inte blir vrålhungrig av beskrivningen av Pluras grillade makrill är magsjuk. Boken är som sagt självutlämnade och resan börjar i barndomens Norrköping, via genombrottet med Eldkvarn, de hårda åren på åttiotalet till det liv han lever i dag med sin fru M och sina fyra barn. Långa partier, särskilt åttiotalet, skildras som en ända vild fest där destruktiviteten ibland tog överhand men det är också en fin tidsskildring över ett Sverige som aldrig kommer att komma tillbaka. Jag gillar särskilt den lätt sentimentala tonen när Plura ger sina föräldrar en reservationslös kärleksförklaring.
Spring och köp och njut!

Vad kul dom verkar ha.....

Om IOGT/NTO vet jag egentligen inte så mycket utom att dom är nyktra och har en djävla massa lobbyister i sin organisation. Att dom dessutom har en ful logga hör väl inte hit men värst är nog deras lokal på Söder. Jag brukar ibland passera med fyrans buss och i huset innan Eriksdalshallen på Ringvägen ligger den. En grå ful lokal med staplade stolar i fönstret och smutsiga rutor. En lokal som tom Stasi hade ratat inför kommande firmafester. Aldrig har suget efter en kall öl varit större än när man passerat Ringvägen 72-74. För om dom har lika kul som lokalen är charmig lovar jag att aldrig bli nykerist.