Jag var alltid Berndt Lif

Min barndoms största idol, Berndt Lif, har gått ur tiden. Jag var alltid Berndt Lif när vi spelade fotboll nere på ängen och ingenting kunde få mig att sluta beundra den målfarlige norrlänningen.
Han kom 1962 till Hammarby och visade snabbt sin målfarlighet. När Hammarby gick upp 1964 gjorde Lif 21 mål och vann skytteligan i tvåan. Jag såg själv Berndt 1966 i det allsvenska kvalet mot SAAB. Hammarby vann med 5-0 och kedjan bestod av Nacka, Ya, Tom, Berndt och en sjuttonårig Kenta Ohlsson. Nu är tre av dem borta, det känns ledsamt. På bilden ser vi Berndt Lif till vänster, Lasse Nordin (som lurade ner Berndt från Norrland) och nestorn Inge Persson (som ibland går på Zinken och ser bandy) efter en segermatch på gamla Johanneshov.
Vila i frid Berndt Lif!

Glöm aldrig Tommy

Av någon anledning tänkte jag häromdagen på Tommy Johnson. Tommy var en av Sveriges bästa skådespelare med ett otal roller i många svenska film och TV-produktioner. Det började på 60-talet som läraren som stötte på Malin på Saltkråkan och forsatte som korpral Hugg i Jolos Någonstans i Sverige. Själv minns jag bäst hans roller som hämnare i TV-dramat Korset och som alkoliserad polis i Widebergs Mannen från Mallorca. Jag hade förmånen att träffa Tommy på TV-4 Stockholm för tio år sedan. Jag var där i Hammarbysammanhang och Tommy var med i någon uppsättning på Stadsteatern. Eftersom Tommy var grönvit och flitig gäst på Söderstadion blev det en del bajensnack men jag passade också att fråga om hans karriär. Tommy Johnson hittades den sjuttonde juli 2005. Han hade då legat död i sin lägenhet på söder i fler veckor.

En tripp nedför the memory lane

Vår käre kompanjon Albin har en del lustiga uttryck för sig. Häromdagen skulle han berätta när det började brinna hemma hos någon som heter Sölve "Och så knackade det på dörren och utanför stod en brandsoldat". Jag har inte hört utrycket brandsoldat på tjugo år och skrattade gott. Vad blir det härnäst? Rattmuff eller datamaskin möjlige. Tidningen med Pellefant ovan är för övrigt från 1971.

Ett par laserglasögon på Zinken.

I fredags hade Albin den trevlige flickvännen A med sig på bandy. A är inte så bevandrad i bandyns innersta väsen och såg lite frågande ut när undertecknad ropade "bra rus" och "styr, styr, styr". Hon frågade också hur högt man fick ha klubban och den något märkliga frågan hur högt spelarna får slå bollen. Jag tänkte ett tag säga "Endast tio meter upp i luften, sedan blåser domaren för högt spel. Dom har nämligen laserglasögon som mäter hur högt upp bollen är". Nu kunde jag inte vara så taskig så jag förklarade så pedagogiskt som möjligt om bandyns uppbyggnad och regler. A såg glad ut och Albin var som vanligt lätt förvirrad och gick runt och satt upp affischer. Trots allt så hoppas vi alla att Albin får vara kvar på Zinken för det är en djävel på fakturering.

Fullt ös med Indiana

Denna lediga dag bestod och av filmtittande. Jag och sjubastaren köpte en massa godis i Pressbyrån och kollade på Indiana Jones och det sista korståget. Fullt ös och Sean Connery som Indianas pappa. Det ska tydligen komma en fyra också. Nu ska jag lägga mig och läsa boken "Svensk maffia". En verklighetsskildring som är mer spännade än den värsta fiktion. Jag har hunnit till kapitlet om Orginal Gangsters.

Nästan som Nick-Nack

I dag har min son av någon anledning varit ledig från skolan pga studiedag. Hur man nu kan lägga en studiedag på terminens första dag är för mig en gåta men den skola han går i har en någon mystisk rektor som lever kvar i någon slags flumkultur från 60-talet. Sjuåringen fick i alla fall följa med mig till jobbet i några timmar där han spelade dator och bekantade sig med Albin. När jag frågade honom om Albin sett ut som han trott svarade han "Nej, jag trodde han skulle se ut som Nick-Nack". För er som inte är så bevandrad i James Bondfilmer kan jag berätta att Nick-Nack är den aggresive dvärgbetjänten till superskurken Scaramanga i "Mannen med den gyllene pistolen". Till slut ritade sjuåringen en teckning där Albin ropar "passa" och har försetts med vingar. Albin förstod som vanligt ingenting. Han hade ont i armen.

Ett gott nytt med Clintan

Övergången till det nya året passerade obemärkt förbi för mig. Vi hade varit hos våra vänner på Kungsholmen men tog det lungt och var hemma vid tio-tiden. I stället för att stoppa skallen i oantända nyårsraketer blev det en grosshandlare (eau de vie och sockerdricka) och Clintan som småtrött överårig livvakt i filmen "I skottlinjen". Som vanligt var Clintan rätt cool och jag missade faktiskt övergången till det nya året eftersom hjälten just då jagade en presumtiv presidentmördare. Dagen innan hade jag också sett söders Clint Eastwood, nämligen David Karlsson skjuta sönder Sandviken inför över 4000 på Zinken. En bra helg på det hela taget.