Tre år kvar i vardagsrummet

I går kom beslutet om en ny arena för Hammarby Fotboll. Det blev tyvärr inte upprustning av Söderstadion på befintlig plats utan en ny koloss söder om Globen. Kalla mig gärna bakåtsträvare eller obotlig nostalgiker men jag befarar det värsta. Jag är uppvuxen på Söderstadion. Första gången tog farsan med mig och vi stod på ståplats mot Nynäsvägen i april 1967 och såg den allsvenska premiären och jag kommer ihåg att det var kallt och att Örebro vann med 2-0. Sedan dess har besöken varit otaliga och jag kan lätt räkna upp missade matcher på ena handens fingrar. Nu är det bara tre år kvar sedan är det plaststolar och prishöjning som gäller. Många av de gamla säsongskortsinnehavarna i England gav upp när arenor som Filbert Street, Roker Park och Highbury blev Walkers Stadium, Stadium of light och Emirates. Priserna höjdes, ståplats försvann och den stämning som präglat örikets fotboll i så många år byggdes bort. Nu är fotbollen inte längre en arbetarsport utan ett nöje för folk i den övre medelklassen som har hittat ett nytt intresse.Givetvis är jag rädd för samma effekt när jag ser skisser och idéer om hur Hammarbys nya arena kommer att se ut. Totalt ocharmig och en viss likhet med Pride Park i Derby. Givetvis måste vi se framåt men ingenting kommer att bli som förr from säsongen 2012. Men det finns ju alltid TV.