Skaffa dig ett liv

Om ni inte redan har införskaffat "Skaffa dig ett liv 2" så gör det. Lasse Anrells uppföljning om den svåra konsten att vara förälskad i lag som aldrig vann något förrän den magiska oktobersöndagen 2001 skrev om historien. På köpet får man den första boken, som är invävd i uppföljaren och som var en bok för oss som på den tiden var förlorare. Uppföljaren följer ett gäng hängivna fans under säsongen 2001 fram till glädjekaoset på Söderstadion med tårar, close to heaven och ett fotbollslag som inte längre var buskis. Det är också en viktig bok för alla fruar, sambos och flickvänner till oss som vigt ett liv till att lida och glädjas med ett grönvitt gäng fotbollsarbetare. Det är ingen lek att förstå vad som händer med oss i uppgång och fall men boken ger en djup inblick i den manliga fotbollssjälen. Boken blir för övrigt inte sämre av att den avslutas med mitt tal vid statyn julafton 2001. Det känns som balsam i dessa kärva bajentider.

Vila i frid Åke!

I dag vajar flaggan på halv stång hos oss som hade förmånen att få känna Åke Öhrbom. Åke avled i veckan efter en tids sjukdom och Hammarbys A-lag kommer i dag att spela med svarta armbindlar. Jag satt själv med Åke i fotbollsstyrelsen på 90-talet och lärde känna en handlingskraftig person med ett mycket stort hjärta. Våra kontakter var många och jag blev alltid lika vänligt bemött av Åke som var en riktig idrottsledare av den gamla stammen. Åke blev 79 år gammal.

Glöm aldrig a-ha!

Det är 1985. Platsen är puben the Castle vid Holland Park i västra London. Ett gäng yngre män sitter och snackar och drömmer om de liv som de har framför sig. I jukeboxens högtalare ljuder "Take on me" och "Crying in the rain" med a-ha. Morten Harkets stämma ljuder igen och igen på den fullsatta puben. Killarna var vi och det har gått tjugotre år sedan den där pubkvällen när allt kändes möjligt. Tjugotre år är en lång tid men a-ha är fortfarande lika bra. "Take on me" är fortfarande en av världens bästa poplåtar och "Crying in the rain" är den vackraste låten om olycklig kärlek som gjorts. Köp "Singels 1984-2004" och dröm om en tid som aldrig kommer tillbaka.

Avgå alla!

Om det blir poängförlust mot tråktrelle i morgon så måste alla följa den klassiska uppmaningen på banderollen ovan.
Avgå alla!

Hur stavas klubbkänsla?

Att fotbollsspelare är prostituerade vet vi allihopa men enligt rapporter jag fått är speedwayåkarna snäppet värre. En tusenlapp mer i Målilla ger en flytt från Hallstavik och lite rostfritt i Gislaved ger ett uppbrott från Stockholm. Klubbkänsla existerar inte, i knatterbranchen är allting "for the money". Märkligt nog är speedway Sveriges tredje publiksport efter fotboll och hockey vilket egentligen bara visar att vi svenskar är ett primitivt folk. Jag har viktigare saker för mig än att se ett gäng snubbar i den yngre medelåldern åka moppe i ett skogsbryn.

Dags att gå till gaddman

Nu ska jag gå till tandis och laga ett hål. Det hål som inte kommer att lagas är det jag får i plånboken efter besöket. Hutlösa priser gör tandläkarbesök till en klassfråga. Men låginkomsttagare och pensionärer har ju fått 70 kr i plånboken per månad av moderat-Borg så de kanske har råd.

Ett lätt val

I dag gick den svenska cupfinalen och Chelsea-Man U samtidigt på TV. Att valet blev Stamford Bridge kan nog alla förstå. Cupfinalen fick den inramning världens största idiotförbund förtjänar, 0-0 inför 7000 tysta vittnen och ett tempo som var.........lågt. Samtidigt var det toppfotboll i västra London och om man vill jämföra de bägge bataljerna så var det ungefär som Usain Bolt mot Sune Mangs på 100 meter om ni förstår vad jag menar. Det enda som kan reta mig lite grann är de här nya rullskyltarna som finns på varje arena och som får en kärnfrisk person att bli eleptiker på en halvlek. Till slut blev det rättvist på Stamford och jag måste nämna Uniteds bänk när matchen började. Ryan Giggs, Ronaldo, Carlos Tevez och Wes Brown. Själva har vi Freddy Söderberg och Olof Guterstam.

Tillbaka till fattigsverige

Stasiinspirerade Försäkringskassan slår till med jämna mellanrum numera. Under de senaste året har de legat månader efter med ersättningen till stackars sjuka och barnlediga och familjer som ovan har fått stifta bekantskap med någonting som jag trodde var avskaffat, nämligen fattigsverige. Kassan skyller som vanligt i från sig på allt och alla och överkuckun Husmark-Persson gör som vanligt ingenting. Hon kallar sig socialförsäkringsminister men hennes tid går helt åt att jaga sjuka och döende vilket ni kunnat läsa i dagspress och här på bloggen. Allt detta sker i sann moderat anda, mycket ska ha mer och de svagaste ska hålla käften. Nu såg jag att Husmark-Persson blivit KU-anmäld vilket givetvis inte var en dag för tidigt. Och fanns det någon heder i kroppen på dessa människor så skulle det betals ut dröjesmålsränta till alla stackare som har fått lida.

En öl till pappa

I dag börjar öl och whiskymässan på Nacka Strand. Jag har faktiskt missat den varje år men till nästa fredag har jag och Hoj-Tony köpt biljett. Vi ska gå i ölskola och provsmaka en helvetes massa ale med lagom styrka. Jag har aldrig lyckats förstå öl med styrka över sex procent. Ta tex Arboga 10,2, en spritbaserad öl som smakar busgrogg och finkel. Dylika öl drickes förstås bara av alkoholister och raggare.

En Hammarbyare på Old Trafford

I kväll spelar förre Hammarbyhjälten Sebastian Eguren med sitt Villareal på Theatre of dream mot Manchester United. Givet håller jag på United men hoppas innerligt att Eguren gör en kanonmatch. Hans sätt att tacka Hammarby på i tv-intervjun från Spanien var fantastiskt och kommer för evigt finnas i mitt hjärta. Jag har däremot inte hört ett enda tack eller löften om att komma tillbaka från Max, Stoor, Salle eller Petter. Det är tydligen skillnad på folk och folk.
Det finns bara en Sebastian Eguren.

Varför ser jag på skiten?

Av någon anledning som jag inte själv förstår så är Örgryte, om man räknar bort Stockholmslagen, det lag som jag sett flest gånger den här säsongen på TV. TV 4 sport brukar sända från Valhallas konstgräs och jag brukar bli fast bara för att det är fotboll. Eller kanske en variant av fotboll närmare bestämt. Eftersom allsvenskan anno 2008 är bedrövlig så kan ni tänka er hur superettan är. Marcus Allbäck skulle komma som en frälsare men han har bara gjort ett mål på sex matcher och lyckades dessutom med att bryta näsbenet. Örgryte har kallats Göteborgs Djurgården vilket osökt har gjort att jag hållt på deras motståndare. En sak är i alla fall säker, går ÖIS upp så har Hammarby inte någonting att frukta. Om vi inte säljer Charlie och Lolo förstås och ersätter dom med en estländare från finska division två och en lovande kille från HTFF...........................

En viss skillnad

I lördags satt jag och zappade mellan AIK-Göteborg och Liverpool-Manchester U. Jag vill bara meddela att det var två helt skilda sporter.

Godnatt Hammarby!

Nu är det tyvärr godnatt för Hammarby. Som jag förut har skrivit så försvann chansen till Europa när Paulinho och Petter slumpades bort. Den upplaga vi ställde på benen i går är nog den svagaste på mycket länge. Poppen gör inte några avgörande räddningar, David J är en skugga av sitt forna jag, Emil kommer att bli bra men blandar för mycket och mittbackarna saknar den riktiga tryggheten. På mitten ser Söderström....gammal ut, Haris och Erkan håller HTFF-klass och Lolo har gått tillbaka ett steg. Framåt har Freddy och Guterstam väldigt tunga ben och värvningen av Pulse måste gjorts under drogrus. Den enda som egentligen får godkänt är Charlie och i viss mån mittbackarna men det räcker inte. Jag är tveksam till att det blir så många fler vinster men det vore väl kul att i all fall bli bäst i stan. Nu ska jag sluta lägga ner min energi på fotbollen, nu är det kung bandy som gäller.

Bo, Bo, Super Bo

I dag fyller den gamle bajenhjälte Bo "Super-Bo" Larenius 46 bast. Förutom att han var en duktig mittback är hans största insats i Hammarbysammanhang när han bjöd mig på en öl på Prags flygplats. Ett stort grattis till en legendarisk Hammarbyspelare.

Upp på östra

Nu har ägghjärnorna i förbundets tävlingskommité tänkt till under ledning av raketforskaren Kenneth Tallinger. Hammarbys kortsidesektion ska vara avstängd i derbyt mot Dif, ett straff som jag undrar har någon form av verkan. För det första kommer Bajen Fans organisera sig någon annanstans på Råsunda. Östra övre har ju varit klackens hemvist förut och kan bli det igen men väldigt många andra supportarar av varierande farlighetsgrad kommer att sprida ut sig på Råsunda och de stackars östermalmarna som är på långsidorna kommer inte at få det lätt.
Hammarbys tanke att flytta derbyt till Söderstadion är givetvis bra men då kommer geniet Tallinger "ta ett nytt beslut i frågan". När det gällde AIK:s straff efter förra derbyt kan jag meddela att det fanns ett rykte att SVFF har bekostat nätet framför norra stå. Jag mailade och frågade Lars-Åke Lagrell men jag har inte fått något svar trots att jag skickade frågan i våras. Lars-Åke brukar alltid svara med vändande post men nu har det varit tyst. En tystnad som tolkas.......................

Ut med Nilsson

Man ska egentligen inte skälla utan gratta boring-Lars till segern i går men såg ni första halvlek? Ett gäng rädda, förvirrade svenskar som varken ville löpa eller ha boll. Ett bättre lag än Ungern hade mosat de svenska VM-drömmarna och jag är rädd att Portugal kommer springa in och ut i det svenska försvaret precis som de vill. Enligt AB så hade Micke Nilsson bollen fem gånger under matchen och var sämst på plan. Nu måste boring-Lars peta denna ickespelare och möblera om på mitten. Ut med sidleds-Danne och in med Linderoth. Ut med ickemicke och in med Anders Svensson. Om boring-Lars ska fortsätta med 3-5-2 så måste någon spelande back in typ Max som även har snabbheten. Och rör inte Sebastian Larsson. Men det blir väl Sidled och Nilsson som vanligt. Något annat är inte att vänta av mannen som tror att skämt är ett ord för gammalt kött.

Välkommen till hösten

Jag fattar inte detta väder. Har det med big bang att göra eller....? Det regnar och är tio grader varmt och det har tamefaan varit så från början på augusti. Underligt var namnet. I morgon kommer kansli-Albin hem från Thailand. Vilken chock att byta glidarlivet på strandbaren mot en vrålförkylning i pissregn och kyla. Dags snart för långkallingar och is på Zinken?

Tre år kvar i vardagsrummet

I går kom beslutet om en ny arena för Hammarby Fotboll. Det blev tyvärr inte upprustning av Söderstadion på befintlig plats utan en ny koloss söder om Globen. Kalla mig gärna bakåtsträvare eller obotlig nostalgiker men jag befarar det värsta. Jag är uppvuxen på Söderstadion. Första gången tog farsan med mig och vi stod på ståplats mot Nynäsvägen i april 1967 och såg den allsvenska premiären och jag kommer ihåg att det var kallt och att Örebro vann med 2-0. Sedan dess har besöken varit otaliga och jag kan lätt räkna upp missade matcher på ena handens fingrar. Nu är det bara tre år kvar sedan är det plaststolar och prishöjning som gäller. Många av de gamla säsongskortsinnehavarna i England gav upp när arenor som Filbert Street, Roker Park och Highbury blev Walkers Stadium, Stadium of light och Emirates. Priserna höjdes, ståplats försvann och den stämning som präglat örikets fotboll i så många år byggdes bort. Nu är fotbollen inte längre en arbetarsport utan ett nöje för folk i den övre medelklassen som har hittat ett nytt intresse.Givetvis är jag rädd för samma effekt när jag ser skisser och idéer om hur Hammarbys nya arena kommer att se ut. Totalt ocharmig och en viss likhet med Pride Park i Derby. Givetvis måste vi se framåt men ingenting kommer att bli som förr from säsongen 2012. Men det finns ju alltid TV.

Fy faan vad hemskt

Detta är John Ajvide Lindqvist, den nye kultförfattaren i den svenska skräckgenren. Jag har berömt Lindqvist förut här på bloggen. Då hade han skrämt mig halvt från vettet med den suveräna "Låt den rätte komma in". Nu har jag läst "Hantering av odöda" och måste erkänna att jag fortfarande är lite skakad. Boken är tät, spännande och sorglig historia från ett sommarstockholm där de döda vaknar men också obehaglig och lätt ångestframkallanade. Jag läste den på ett par kvällar och lät mig fascineras av en skruvad story och ett vackert språk. Nu ska jag börja med hans novellsamling "Pappersväggar". Att Lindqvist dessutom är ett stort Morriseyfan gör väl knappast saken sämre. Spring iväg och köp böckerna och låt dig skrämmas till sömns, för i natt vaknar de döda.

En spelare för micke

Jag fick en gång frågan vilken spelare jag minst av allt skulle vilja ha i Hammarby som spelade i landslaget. Jag svarade Mikael Nilsson (i hård konkurrens med sidleds-Danne) och det valet har jag ingen anledning att revidera. Jag förstår inte vad storheten med Nilsson är. Han har inget bra skott, är inte särskilt tuff och är heller inte teknisk. Men det är ju så att varje förbundskapten har sina favvisar. Kommer ni ihåg Tony Persson (GAIS, Kalmar) som, fullkomligt obegripligt, var ordinarie i surskallen Laban Arnessons landslag. Efter ha sett gårdagens debacle mot den fantastiskt stora fotbollsnationen Albanien så hajar alla som förstår sig på fotboll att VM är lika avlägset som mars för Christer Fugelsang. Nilsson och den nye Wendt var urusla. Den tröga trebackslinjen fick mig att börja längta efte Krister Kristensson och den ständigt överskattade Kim Källström levererade som vanligt ingenting utom en gnällig röst och ett par för tjocka ben. Den enda som var duktig var Sebastian Larsson och han var ju inte ens påtänkt för startelvan av generalfegisen Lagerbäck. "Lasse gillar inte spelare som inte spelar i den högsta divisionen" avslöjade någon på förbundet häromdagen. Då kan vi berätta för Lasse att championship i England är en klass bättre än allsvenskan och att Birmingham förmodligen är bättre än både Köpenhamn och Malmö FF. Nu är det Ungern på onsdag och någonting säger mig att det kan vara godnatt då.

Jag längtar efter Sebastian

Av någon anledning satt jag och längtade efter att få se en Sebastian Castro-Tello i högform. I kväll har alla med Castro-Tello abstinent chansen att se honom i U-21 landskampen mot Polen kl 19.30 på "charmiga" Grimsta. Sedan vill vi se Castro mot Kalmar den 14/9. I högform.

Här unnas ingenting

"Unnar du inte Petter att bli proffs" sa en av mina vänner häromdagen när jag ondgjorde mig över flytten till Holland. "Nej, sa jag, och nu ska förklara varför"

"Jag är Hammarbyare, djävligt mycket Hammarbyare. Jag skiter i Groningen, Fulham, Bröndby och andra obskyra klubbar som våra spelare väljer för pengar i stället för klubbkänsla. Jag unnar inte Petter, Max, Runa eller Kennedy ett skit om dom inte spelar i Hammarby. Det var inte ett dugg synd om dom i Bajen, där var dom redan proffs. Dom tjänade fyra-fem gånger så mycket som ett sjukvårdbiträde eller en dagisfröken och har dessutom diverse bonusar. Klubben ordnar en lägenhet centralt och en snygg hyrbil. Efter träningarna bjuds det på Yvonnes goda mat och på bortamatcher äts det på restaurang och sovs på hotell. Dom får sova på mornarna, får träningskläderna tvättade och slipper att ta ett enda beslut själva. Att dom dessutom får hålla på med sitt största intresse gör inte saken sämre.
Jag vill att Hammarby ska slåss om guldet det är därför jag hatar när spelare drar under en säsong för att ytterligare trycka ner stålar i en redan breddfylld plånbok. Jag skiter i Max i Bröndby, Stoor i Fulham och jag mår fysikt illa när jag ser Petter stå och flina i Groningentröja.
Jag är Hammarbyare, djävligt mycket Hammarbyare."
"Okej, okej, sa polaren, ta inte i så men nu vet jag vad du tycker och jag undrar om du inte har rätt."

Alkohol är en riktig höjdare

På bilden ser ni ryske höjdhopparen Ivan Uchov. På bilden är Ivan förmodligen nykter, det var han däremot inte i Lausanne häromdagen. Enligt utsago var Ivan kanonfull när han skulle möta Holm och grabbarna. Medan de andra hopparna endast drack Red Bull körde Ivan Red Bull och Vodka. På uppvärmningen......

-Det hade varit kul att vara med, sa den gamle festprissen Patrik Sjöberg, men jag vet tusen saker som är roligare när man är full än att hoppa höjd.

Frågan är om inte Ivans fylla är i klass med Peter Åslins rullstolsrally under hockey-VM i München 1983. Jag har faktiskt hoppat höjd med alkohol i kroppen en gång. Det var med gamle Hammarbyordföranden Göran Paulsson och jag vill minnas att vi tog 1, 25, men då hade vi endast druckit öl.

Kan det bli värre?

Detta är moderate socialförsäkringsministern Cristina Husmark-Pehrsson i egen hög person. Det är hon som har fått uppdrag att leda jakten på handikappade, sjukskrivna och döende på sitt bord och som hon har åtagit sig med hög frenesi. I moderaternas Sverige får du nämligen inte var sjuk eller fattig, det räknas som något fult.Du får heller inte vara hemma och sörja, det fick föräldrarna till en 13-årig flicka som dog i leukemi erfara när Försäkringskassan i Dalarna talade om för paret att sorg minsann inte är en sjukdom. En av Husmark-Pehrssons lakejer, Lena Ersson chef för FK i Dalarna, slog sig för bröstet och skröt med att hennes försäkringskassa var bäst i Sverige på att nobba människors sjukpenning. Ni minns säkert också den cancersjuka tjej som skulle nobbas sjukpenning men som fick sådan oponion i ryggen att tom trollmor själv, Husmark-Pehrsson, kröp till korset. Nya fall rapporeteras varje dag och när man läser om mannen med en svår ryggskada som fick tipset att det gick att ligga och jobba så känner man sig uppgiven. Denna brist på förståelse och empati kommer givetvis att straffa sig och tittar man på oponionssiffrorna har folk börjat tagit sitt förnuft till fånga. 54% till oppositionen och bara 39% till alliansen gör livet lite lättare att leva. Om två år är det val, hur ska vi stå ut till dess?

Nostalgi när den är som bäst

Jag hoppas att ni tittar på "Sixties" på tisdagskvällarna på svt 1. Rolf Hammarlunds utmärkta program är precis som titeln skvallrar om en resa tillbaka till en tid då musik var musik och då rockmyten knappt var en myt. I gårdagens avsnitt fick vi möta ett av mina favoritband alla kategorier, The Who. Bla fick vi se en intervju med sångaren Roger Daltrey och några härliga bilder från deras framträdande i svensk TV 1964. På bilden ovan ser ni fyra coola snubbar från Shephers Bush i västra London som just slagit i genom. Coolare än så kunde det inte bli på 60-talet. Avsnittet innehöll också en intervju med Ronnie Spector i världens bästa tjejgrupp The Ronettes och givetvis livebilder när de framför "Be my baby". Hemma i Sverige hade Hammarlund nosat upp den svenska tjejgruppen The Plommons och höll att avslappnat samtal med de medelålders tanterna. TV när den är som bäst helt enkelt.

I dag har jag inte orkat blogga

Jag träffade nyss vår målvakt Jonas Svensson som påpekade att bloggen inte var uppdaterad i dag. Jag har helt enkelt inte orkat efter den blytunga torsken mot nordtyskarna i går. Men för att göra "svenne" glad lägger jag in en bild där han som vanligt ligger och sprattlar efter en jätteräddning.

Nu är pappa trött.....

Jag blir så trött! För två år, efter halva säsongen, sedan såldes Björn Runström och Hammarby tappade guldet. Nu säljs Petter Andersson billigt och Paulinho har redan hyrts ut och Hammarby kommer till sist på en "hedrande" sjundeplats. Det känns som att Hammarby fotboll skiter i fans och sponsorer, så fort det börjar anas lite framgång så slås benen undan på alla oss som lever det mesta av vår vakna tid med den här föreningen. Kalmar lät Viktor Elm gå som Bosman och det verkar definitivt löna sig eftersom Viktor är kung och Kalmar går mot guldet. Hammarby går mot mittens rike. Jag blir så trött!