Vad fan är det som händer?

Vad är det som händer i fotbollen? Okay vi har fått två förhoppningsvis starka innerbackar men man vinner inte allsvenskan på enbart innerbackar. Mittfältet är detsamma som förra säsongen minus Erkan och forwardsbesättning lär inte ens skrämma BP:s försvar. Den mystiske Pulse, den långsamme Söderberg och så den enda klasspelaren Charlie. Vad vill Hammarby? Är ambitionen en hedrande tiondeplats inför halvtomma läktare? Med nuvarande lag lär ropen på styrelsens avgång ljuda efter tre omgångar. Startelvan just nu:

Poppen

David Monday Traoré Emil

Haris Gaete Lolo Söderström

Pulse Charlie

Är det någon som tror på medalj?

Avgå alla!

Bonnie

Visst var musikvideos bättre förr. En gammal höjdare med damen med frisyren.

Förseningskassan

I morse var moderatkärringen tillika försäkringsministern Husmark-Pehrsson på TV. Trots att hon är ansvarig för försäkringskassan så skyllde hon som vanligt i från sig. Vilka hon skyllde på? Jo, Försäkringskassan och ..........................sossarna. Givetvis var det den gamla regeringens fel att det blivit så här. Medan folk får gå från hus och hem pga utebliven ersättning så sitter Husmark-Pehrsson på sitt feta arsle och gör .........................ingenting. Hon har ingen del i ansvaret enligt henne själv. Och så undrar man var politikerförakt kommer i från. Vi har snart ett nytt fattig-Sverige här om det får fortsätta så här.

Hur klassiskt som helst

Jag och brorsan hade en diskussion i helgen om Roger Hunt startade VM-finalen 1966 mot Västtyskland. Jag trodde inte han gjorde det men givetvis hade min lite äldre brorsa rätt. Han var faktiskt tonåring då medan jag sprang omkring och lekte i kortbrallor.
Så här såg det engelska laget ut:
Gordon Banks - George Cohen, Jack Charlton, Bobby Moore, Ray Wilson - Alan Ball, Nobby Stiles, Bobby Charlton, Martin Peters - Geoff Hurst, Roger Hunt
Mer klassiskt än så kan det inte bli.

Waterloo Sunset

En av 60-talets bästa låtar behövs en sådan här dag.

Som fotbolls-VM på Stadshagen

I går kväll var det bandyfest på Zinken. Över 5000 åskådare, bra stämning, några packade ryssar och en publik som körde "öka takten". Mycket bättre för vårt landslag kan det inte bli. Jag pratade med förbundskapten Jakobsson före matchen och både han och spelarna tyckte det var häftigt att komma till Zinken. De hade nämligen varit på en liten turné och lirat på så obskyra platser som Solna och Eskilstuna inför de närmast sörjande på läktarna. I Solna hette idrottsplatsen Bergshamra och att spela där är ungefär detsamma som att lägga fotbolls-VM på Stadshagen. Dessutom fick spelarna byta om på Råsunda (vilket inte kan ha ökat humöret på vårt landslag) och åka med en försenad buss till matchen. Jag hoppas de styrande i svensk bandy fattar att bandyns trovärdighet är starkt ifrågasatt om ett VM spelas under sådana här förhållanden. Bandyn vill inte vara buskis men tyvärr så odlas myten om lillebror ganska ordentligt. Mitt förslag är att lägga alla bandy-VM på Zinken. Då blir i alla fall Albin glad eftersom han då skulle ha jobb dygnet runt och kunna dricka whisky med materialarna i omklädningsrummet.

Lika pinsamt som vanligt

I stället för att se Idrottsgalan på TV i går så hörde jag den på......radio. Det gick precis lika bra eftersom galan egentligen inte är någonting att se. Och visst fanns det de vanliga pinsamheterna med. Den där golfaren, som av någon anledning blev årets idrottsman, höll ett tacktal som var längre än en uppläsning av Krig och Fred och cyklistbruden från OS var så hurtig att Ewa Rydberg låg i lä. Vid båda tillfällena stängde jag av radion tills de var klara. Som tur var så verkar det inte ha funnits någon konstgjord hejarklack på plats. Det är bara när Lagrell och company kör sin firmafest som de otroliga pinsamheterna kommer fram i ljuset. Att det var ett magert idrottsår fanns det ingen tvekan om. Två rullstolsgrabbar, en skadad Kallur, en hästpojke som heter Rolf-Göran och en brud som åkt skidor uppför en skidbacke slogs om Jerringpriset. Den sistnämnda vann och gick ut och firade med några Kalla. Oj, oj, oj.

En gubbvits

-När kom Armas till Sverige?
- I går!

En trevlig start på dagen

I dag har det varit födelsedagsfest. Åttaåringen blev nioåring och det var åtta roliga och snälla barn hos oss. I morse påbörjade jag inhandlingen av hamburgare, läsk och godis och passade faktiskt på att smita in på apotek röda näsan och köpa några goda ale till eftermiddagens Uintedmatch. När jag kom till kassan kollade kassörskan in min jacka och sken upp.
"Hur går det i bandyn", sa hon och höll en liten utläggning om rysslandsproffs och förlorade finaler. Sedan kom vi in på Igor Armas och Monday James och kön började otålilgt stampa bakom mig. Vi enades till slut om SM-guld i både bandy och fotboll och jag gick glad därifrån och kände att detta skulle bli en bra dag.

En liten pärla från Mozz

Njut av lite magi från Morrisey
Snubben i videon befinner sig faktiskt i Bermonsdey, de beryktade Millwallkvarteren i London.

Inredningsfacism

Jag råkade av någon anledning se ett sk inredningsprogram på TV i går, jag tror det hette inredningsakuten. Det var tre brudar i Blondinbellaklass och en snubbe som skulle piffa upp en barre som skulle säljas på en lägenhetsvisning. Givetvis var det ren inredningsfacism. Snubben som bott där innan hade det lite småstökigt men klart mysigt vilket inte inredningsgänget tyckte. Plaststolar på balkongen var givetvis över deras värdighet och i stället blev det en hammock i trä. Annars var det precis som vanligt, allt trevligt åkte ut och det blev naket, avskalat och totalt opersonligt. På slutet fick man som vanligt se före och efter bilder och jag föredrog absolut förebilderna. Givetvis slutade programmet med gänget i hammocken begrundande sin egen förträfflighet. Det värsta jag sett var när dom här två snubbarna varav den ena heter Särnholm var hemma i någons villa och förstörde ett kök. Köket var upphöjt och hade en klar 60-talskänsla men allt blev utrivet och det ombonade ersattes med det ovan beskrivna avskalade. När paret som bodde i villan kom hem försökte dom se glada ut men misslyckades kapitalt. Inredningsfacism var namnet.

Att hålla nollan

Att hålla nollan i bandy tillhör ovanligheterna men ett taggat Hammarby lyckades med bedriften på Tjust Kulle i Vetlanda i går kväll. Jag och VD:n fick ett tokryck och drog i väg vid halv tre och lyckades köra totalt fel väg. GPS:en i bilen fick ett tokspel och vi fick se orter som Kisa och Vimmerby på nära håll. Stundtals såg vi ingenting eftersom smålandsmörkret var totalt....svart.
Till slut kom vi i alla fram och fick se ett taktiskt, tungt och effektivt Hammarby manövrera ut Vetlanda. Allt var trevligt denna kväll då Jonas Svensson (bilden) höll nollan utom de fruktansvärda egengrillade hamburgarna som smålänningarna bjöd ut till matförgiftsförsäljning. Nu väntar ett VM-uppehåll sedan ska vi riva det redan skadeskjutna Villa.

Solens mat

Jag hoppas ni tittar på Solens mat på SVT med den eminente Bo Hagström. Hans matresa runt Italien hos alla totalt avstressade människor är verkligen balsam för själen. Här talar vi inte halvfabrikat i någon sunkig förortslägenhet utan äkta råvaror i bondbyar på Sardinien eller Sicilien. Mycket kuliss givetvis men både programmet och maten är gjord med stor kärlek. Man kan nästan känna doften genom teven från salamin, skinkan, ostarna och det röda vinet. Jag blir tvärsugen på att resa till Italien och kommer att förverkliga min dröm förr eller senare.

Om jag bara hade fått hetat Dexter Blackstock

När jag går i genom alla målskyttar i engelska championsship så hittar jag en del helcoola namn. QPR:s kvittering mot Coventry i den 87:de spelminuten gjordes av Dexter Blackstock (bilden). Snacka om helcoolt namn. Jason Scotland gjorde Swanseas båda mål på Turf Moor (coolt arenanamn) mot Burnley och jag tror jag vet vilken nationalitet han har. Ni kommer väl ihåg Mike England? I Preston blev Sean St Ledger målskytt vilket mer för tankarna till hästdressyr och i det gamla storlaget Nottingham Forest gjorde Nathan Tyson mål. Kanske det coolaste namnet av alla, vad säger brorsan Mike?

En lugn födelsedag

Till skillnad från min hysteriska födesedag förra året så blev gårdagen lugn. Endast Löken, Helen, Henry och Lopez (se bild) vr där. Den Henry som var här var inte Henry Fonda eller Dennis pappa utan paret Löfgrens lilla charmiga son på fem månader. Jag fick många fina presenter, vin, en tröja, kallingar och en antirynkkräm som Pierce Brosnan använder. Åttaåringen längtar efter sin födelsedag nästa vecka, då är han nioåringen i stället.

En ung teknikgud bloggar

På bloggen "Teknikguden" (länkad till höger) skriver en av Sveriges yngsta bloggare om sina funderingar och råd. Det är en liten skolkille från Farsta (bilden) som jag känner mycket väl som nyligen staratade sin blogg. När jag var i hans ålder sprang jag i kortbrallor och lirade kula och fotboll och ordet dator var inte ens en glimt i Bill Gates ögon. Nu är smågrabbarna fullfjädrade datagenier vid åtta års ålder. Besök gärna Tekniguden, då blir en liten kille glad.

Mäktigt var namnet!

http://se.youtube.com/watch?v=QbN0g8-zbdY

En Italienare med stil

Italien är ett rätt trevligt land. Roberto Baggio, Andrea Bocelli och Kristina Kappelin är inte kattskit. Dessutom är vinerna och maten supergott. Ett litet tips till Italiesugna är "Il Piatto" i Farsta centrum. Dom har utmärkta italienska delikatesser för avhämtning eller catering. Jag brukar själv ta deras stora delikatessbricka när jag har gäster hemma. Endast 85 kr per skalle är ett överkomligt pris. Testa!

Varför torskar vi????

Torsk igen........mot Sirius. Ändringar i laget igen, Östblom och Lasse Karlsson fick vila och Elfving fick spela på sin tredje position på kort tid. Aldrig ändra ett vinnande lag eller............?????? Återigen en dålig första halvlek och en mycket bra andra men det räcker inte. Nu måste vi hitta ett vinnande koncept innan vi missar slutspelet.

Vi har ett dreamteam men levererar inte . Varför???

Mannen på bilden är Andreas Eskhult, han slog den geniala passningen till dras vinstmål.

Sommar på Finnhamn

Av någon anledning satt jag och drömde om Finnhamn på tunnelbanan till Zinken i morse. Det var tolv grader kallt ute och beckmörkt och det har funnits roligare dagar än denna. I sommar ska vi hyra stuga på Finnhamn (bilden är på handelsboden) och jag ska lära åttaåringen att fiska. På kvällen ska vi gå och äta på värdhuset och dricka en sval pilsner medan båtarna åker förbi ute på redden. Oj, nu är jag framme vid Slussen, det är bara att dra ner mössan och sluta drömma.

En kväll med .....hokky

Det var nog femton år sedan jag såg en hel hockeymatch med några OS och VM-finaler undantagna. Jag har alltid tyckt att hockeyn varit en sport för sådana som helst av allt i livet vill vara macho och tjejer tycker hockey är så kul "för att det händer något". Jag såg förvisso Hammarby hockey fram till 1994 men det var nog mest en brist på något bättre att göra och en förevändning för att ta ett par bira med polarna. När bandyn kom tillbaka och handbollen började klättra i seriesystemet blev mitt hockeyintresse ungefär som mitt intresse för japansk balett eller konstsim. I går kväll såg jag dock på de som kallas småkronorna och det var faktiskt riktigt kul. Han som jag tror hette Pärjärvi-Svensson tokkörde, som vi skulle ha sagt inom bandyn, och någon som hette Tedenby var lika teknisk som Andreas Eskhult när han hette Lindström. Det var en ungdomlig naiv offensiv matchen i genom och det kändes att killarna inte tagit skada ännu av det sjuka systemtänkandet som genomsyrar elitserien. Det jag däremot inte förstår med hockeyn är de ständiga bytena. En försvarspelare i bandy åker och åker i nittio minuter. En stackars hockeyspelare behöver hjärt och lungräddning om han är inne mer än en minut. Är det utrustningen som är tung eller....???Nästa match jag ser blir nog OS-finalen nästa år om jag orkar.

Jag hade hellre haft Ove Grahn hemma

Detta är vår gran. En ganska vacker skapelse som doftar rätt så gott och som fortfarande står kvar den 3/1. Det finns bara ett problem med detta inomhusträd, den har barrat från första dagen. Det finns barr överallt i lägenheten och kommer så att finnas till midsommar. Jag gillar traditioner men den här julen hade nog hellre haft den framlidne fotbollshjälten Ove Grahn hemma.

Dags för FA-cup

I dag börjar världens mest traditionsfyllda idrottsturnering på allvar, FA-cupen. Tramsturneringar som Stanley cup eller Wimbeldon är ingenting mot denna gigant. Minns ni tex Ian Porterfields mål för mot Leeds på Wembley 1973 som gav ordet jättedödare och den rökiga industristaden i norr, Sunderland, en helt nu betydelse? Eller Jimmy Greenhoffs kanon som gav Manchester United hopp om en bättre framtid? Året var 1977 och motståndarna Liverpool i en klassisk final där United cochades av det legendariske råskinnet Tommy Docherty. Eller Norman Whitesides övertidsmål mot Everton 1985 sedan United fått Kevin Moran utvisad, för övrigt den första spelaren att få lämna planen i en FA-cupfinal. Och så alla dessa jättedödare som Hereford, Wimbeldon och förra årets Bristol R eller Cardiff. Jag har aldrig sett någon final live men skulle kunna ge rätt mycket för att stå på Wembley och sjunga "Abide with me" eller "God save the queen". I år möts Man United och Aston Villa på Wembley. Kom ihåg var ni läste det först.

Vi börjar med lite Dagerman

Hej alla bakträckiga bloggläsare. Nyårsdagen är ingen lek även om jag känner mig skapligt fräsch i dag. Vi inleder det nya året med Stig Dagerman, en av de stora dramatikerna och författarna i den svenska historien. Dagerman jobbade på tidningen Arbetaren där han bla skrev dagsverser om aktuella händelser i Sverige på 40-talet. Dessa 143 verser finns utgivna i boken "Dagsedlar" som finns att köpa hos välsorterade bokhandlare. Denna vers handlar om de 400 personer som försvann i Sverige årligen på den tiden

En broder är försvunnen
en syster har gått bort
hon har sår vid munnen
han är ganska kort
hon råkar existera
han är något halt
sen var det inget mera
jo ute är det kallt
ute är det tundra av is och fågelskri
där går de fyrahundra som kunde vara vi.