Mitt i det som kallas för sommarmånad blev jag sjuk. Jag som nästan aldrig har feber fick 39 varma grader, bonnsnuva och hosta och var garanterat sjuk. Ett dygn sov jag sjutton timmar vilket måste var någon form av personligt rekord. Trist var det i alla fall och det har i princip endast blivit radiolyssnande som sysselsättning. Om ni undrar vad den något underliga pojken i fordonet ovan har med texten att göra så var det den bild jag fick fram när jag googlade på ordet feber. När man ligger i slafen hinner man tänka lite och givetvis har soppan eller såpan i Hammarby fått mig att tillfriskna snabbare än vanligt. Jag har bland annat tänkt mycket på mannen nedan.
Jag minns Oliver Cabrera som en stor bajare sedan tiden i styrelsen men nu verkar girigheten ha gjort honom till föreningens största fiende. Hans affärer med Micke Andersson är kända, när Andersson var sportchef i Norrköping skötte Cabrera alla övergångar vilket gjorde Micke så glad att han bestämde sig för att bli sommargranne med Nelson Mandela. Att sedan Cabrera är portad i Hammarby "glömde" sportchef Andersson bort och vips var sådär sju mille borta och Cabreras libra så välfylld att den knappt ryms i hans handsydda Armanikostymen. Nu står föreningen inför ett vägval. Antingen gå vidare och lägga alla kort på bordet för att återvinna folks förtroende eller köra på som förut och bli utkastade i valprocessen i november (jo Hammarby är faktiskt en demokratisk förening fortfarande) . Eller som någon sa "om jag fick önska mig två saker var det fred på jorden och lugn och ro i Hammarby Fotboll". Jag tror att den första önskningen är lättare att uppfylla.
Mitt i det som kallas för sommarmånad blev jag sjuk. Jag som nästan aldrig har feber fick 39 varma grader, bonnsnuva och hosta och var garanterat sjuk. Ett dygn sov jag sjutton timmar vilket måste var någon form av personligt rekord. Trist var det i alla fall och det har i princip endast blivit radiolyssnande som sysselsättning. Om ni undrar vad den något underliga pojken i fordonet ovan har med texten att göra så var det den bild jag fick fram när jag googlade på ordet feber. När man ligger i slafen hinner man tänka lite och givetvis har soppan eller såpan i Hammarby fått mig att tillfriskna snabbare än vanligt. Jag har bland annat tänkt mycket på mannen nedan.
Jag minns Oliver Cabrera som en stor bajare sedan tiden i styrelsen men nu verkar girigheten ha gjort honom till föreningens största fiende. Hans affärer med Micke Andersson är kända, när Andersson var sportchef i Norrköping skötte Cabrera alla övergångar vilket gjorde Micke så glad att han bestämde sig för att bli sommargranne med Nelson Mandela. Att sedan Cabrera är portad i Hammarby "glömde" sportchef Andersson bort och vips var sådär sju mille borta och Cabreras libra så välfylld att den knappt ryms i hans handsydda Armanikostymen. Nu står föreningen inför ett vägval. Antingen gå vidare och lägga alla kort på bordet för att återvinna folks förtroende eller köra på som förut och bli utkastade i valprocessen i november (jo Hammarby är faktiskt en demokratisk förening fortfarande) . Eller som någon sa "om jag fick önska mig två saker var det fred på jorden och lugn och ro i Hammarby Fotboll". Jag tror att den första önskningen är lättare att uppfylla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar