En skön snubbe har gått ur tiden

Fick just nyheten att Tony Curtis avlidit i den hedervärda åldern av åttiofem bast. Jag har alltid tyckt att Tony varit en skön skådis med sin absoluta topp i kultserien "Snobbar som jobbar" med Roger Moore. Till skillnad från Moore byte Tony namn när karriären tog fart. Bernard Schwartz kunde man givetvis inte heta när man skulle spela mot Marilyn Monroe och den tidens sköna damer. Nu ska jag beställa Snobbarboxen och "I Hetaste laget" från Ginza som en hyllning till en skön snubbe.

Grattis Jonas och Mia!

I går morse kom Jonas och Mias lilla Abbe till världen. Förvisso sex veckor för tidigt men det ordnar läkarvetenskapen lätt nuförtiden. Den två och ett halvt kilo tunga Abbe väntas bli en hedervärd och empatisk Hammarbyare framöver. Att få växa upp i de södra förorterna tyder givetvis på det. Ett stort grattis från Zinken.

I går såg jag och Timpa Bois-Assyriska och kunde konstatera att Haris Laitinen var bäst på plan. Hans Zlatanfint innan 3-2 målet var magnifik och givetvis ska Haris återbördas till fadershuset nästa säsong. När jag och Timpa resonerade om tilltänkta nyförvärv så kom vi fram till följande:

Björn Runström (önskedröm)

Haris (fullt möjligt)

Jawo (får bara bänka i Elfsborg)

Jonas Lantto (om Gefle åker ur)

Åkervall (Bragemittfältare)

Lallet (gammal bajare i Degerfors)

Men det blir väl bara Tom Nodén från HTFF.......

Farsta

Nu har jag samlat ihop mig efter det osannolika valresultatet förra söndagen. Tyvärr har mina gamla kvarter på Södermalm blivit moderatgetton vilka är föga överraskande. Till min stora glädje är i alla fall Hökis och Farsta starka röd/gröna fästen. I min valkrets Farsta 22 har det röd/gröna 57% av rösterna och SD knappt 1%. Alltid något att glädja sig åt dessa högertider.

Något annat att glädja sig åt är Maic Sema. Den lille teknikern är säsongens utropstecken och han lovade mig att det blir mer magi nästa år på Söderstadion. Spelarna trivs väldigt bra under Rogers styre och ingen, jag menar ingen, verkar ha gillat gnagaren. Tyvärr är det försent att gå upp men till nästa år ser vi fram emot derbyn mot AIK och BP. Om nu inte AIK konkar, rykten går om femtio miljoner i långfristiga skulder.

I går kväll var det sista avsnittet av utmärkta The Seventies och nu väntar vi bara på att Roffe Hammarlund ska göra en serie om åttiotalet. Avsnittet med Bev Bevan och Elo var magnifikt bra.

Annars är det höst och vinter som väntar och jag fryser redan. I går började vi stänga landet och det var som vanligt med ett visst vemod. I fredagskväll körde vi sista grillningen och plockade undan trädgårsmöblerna. Snyft! men det är bara att hålla ut. Snart sitter vi på verandan igen och käkar grillat och dricker rödtjut medan solen går ner bakom den gamla eken. Håll ut!

Planterat

Då så har jag gjort min medborgerliga plikt och varit och röstat. Sossarna fick givetvis min röst och den utomordentlige Leif Rönngren blev kryssad. Efter bajenlegendaren Tonys födelsedagsparty är jag lätt bakfull och faktiskt en aning orolig för valresultatet. Annars var det ett av samtalsämnena centertransan Fredrik Federleys misshandel häromdagen. Den allmänna uppfattningen var att det hela kändes en aning märkligt. Misshandeln ägde rum kl 18.00 en vardagskväll i .............Hammarby sjöstad. Jag har varit mycket i sjöstan och faktiskt aldrig sett några ungdomsgäng. Planterat var ett ord som användes flitigt, centern ligger ju pyrt till och lite sympatiröster är aldrig fel.
Ett jättetack till Tony för ett trevligt kalas, chili, rödtjut, whisky och Elo. Kan det bli bättre?

Ska egoismen segra?

På söndag avgörs det! Ska vi välja ett egoistiskt samhälle där alla roffar åt sig och där vi trampar på sjuka, fattiga och arbetslösa? Eller ska vi välja ett samhälle där vi slipper makthavare som mannen på bilden ovan (den obehaglige moderaten Joakim Larsson) och där vi bryr om oss de svaga och kan stava till ordet solidaritet. Om ni vill veta hur alliansen kapar människor så ska ni läsa detta hjärtskärande blogginlägg.

För övrigt har valrörelsen som vanligt varit fylld av påhopp och bråk. De mest korkade människorna Sverige skådat måste nog vara Maud Olofsson och Göran Hägglund. Mauds röst orkar jag inte ens höra och Hägglund framstår mer och mer som den obehagligaste politiker Sverige haft. Vidare sätts demokratin och yttrandefriheten ur spel när SD inte får hålla sina torgmöten i fred. jag tror på devisen "all publicitet är bra publicitet" och det känns bara som att SD tjänar på tjafset. Att Fredrik Federley får en en omgång är nog inte speciellt konstigt. Att gå ut som transa och ständigt var kontroversiell i media retar givetvis upp folk. Att han sedan träffar fel folk på fel plats är sådant som tyvärr händer. Vi har haft två tunga politikermord i Sverige så ingenting förvånar egentligen.

Välkommen Roger!
Nu kan vi känna optimism för framtiden igen.

Det finns alltid dom som har det värre

Jag blev uppriktigt glad i går när jag såg en av mina favvisar Kjell Bergqvist i utmärkta "Här är ditt liv". Att Kjelle är en fantastiskt bra skådis stod klart redan på Lennart Kollbergs dagar och i går framgick det att han också är en varm och empatisk människa. Han har skänkt över 300000 kronor till barnhem i Thailand som en svensk kvinna har öppnat efter tsunamin. Ett känt folk visar empati är inte så vanligt i dag och här har många rika knösar något att ta efter. Till exempel alliansen där den mest korkade just nu heter Göran Hägglund. Han är faan i mig dummare än Maud Olofsson vilket inte säger lite.

Om vi fortsätter med avdelningen "Dom som har det värre" så måste aik nämnas. Jag såg matchen mot Trelle i går och man kan säga att de svarta hade.....försvarsproblem. Att dessutom , rattfyllot och flickjägaren Dulee är kvar i truppen är märkligt. Snacka om att köpa sig problem.
Tydligen ska skulderna var liknande med Grekland statsskuld och det känns som att de har det lite värre än vi. Frågan om vi vill ha ner dom i superettan? Frågan är också hur deras fans reagerar om så blir fallet. Detta blir en intressant höst mina damer och herrar.

Kungarna av dumhet

I går startade den upphaussade dokusåpan "Kungarna av Tylösand" på femman. Ett gäng pappskallar får bo i ett hus utanför Halmstad och får jobba på stranden samtidigt som dom vrålsuper och gör bort sig. Det första programmet var precis som jag trodde det skulle vara, förnedring, fylla, ångest och en del pinsamheter som var så korkade att jag inte ens orkar återge dom. Det värsta var nog ändå hur urbota korkade deltagarna är. Jag trodde inte att svenska ungdomar kunde vara så här korkade och blev nästan mörkrädd av deras beteende och uttalanden. Särskilt en av de blonda brudarna är så korkad att jag trodde intervjun med henne var trickfilmad eller var gjord med en utklädd hund. Killarna är inte heller mycket bättre och jag har mött smartare tioåringar än detta gäng som har längre till Mensa än till Mars. Endast en snubbe som jag tror kallas för maskinen verkar någotsånär vettig och försöker få begåvningsreserven att sköta sig i huset. Ett uppdrag som visar sig lika lätt som att överleva i Rosengård utklädd till Hitler. Titta nästa onsdag och ni kommer att häpna. Det är nog faan i mej trickfilmat.

Aldrig fel med en hurts och den girige

I när jag satt och käkade på den närbelägna lunchkrogen (sista gången på den syltan förresten, jag hade kunnat gjort korv stroganoffen tio gånger godare) hörde jag ett märkligt samtal mellan två män i blåställ som satt vid bordet brevid.
- Mitt barnbarn fyller två år i helgen, sa den första.
- Kul, sa den andre, vad ska du köpa för present?
- Jag har tänkt och tänkt men nu har jag kommit på något jättebra, han ska få en hurts, sa den första.
- Bra, sa den andre och såg sådär måttligt road ut.
Faan, säger jag. Vilken bra idé! En hurts är vad varenda aktiv tvååring önskar sig. Jag hade förmodligen själv blivit skitglad om polarna kom upp till mig på sin födelsedagsbjudning och hade samlat till........en hurts.
Nu finns det ju folk som gillar hurtsar. Love Hurts ni vet.....

Att Micke A har skott sig på Hammarby var ingen direkt överraskning. Historien är full av skurkar och det gör mig faktiskt ont i hjärtat att en av min ungdoms idoler visade sig vara en girigbuk lik de feta bankdirektörerna med fallskärmar som Greklands statsskuld.
Tillsammans med parhästen Oliver Cabrera har dessa moderna Bonnie och Clyde visat sig vara en konstellation man kan skrämma barn med. Hoppas vinet är riktigt surt och att stråtrövaran skjuter av era hattar när ni sitter på era bodegor i det innersta av Sydafrika.
Världen är bra rutten ibland och just nu är den extra rutten i Hammarby Fotboll.

Och så var sagan slut....

Detta är den sista bild jag publicerar på Michael Borgqvist. Anledningen är att han är en parentes i Hammarbys fotbollshistoria och att han nu äntligen fattat att han inte haft de kvalitéer som behövs för att driva laget. Givetvis ska ingen behöva avgå efter hot, vi skall vara väldigt rädda om de demokratiska principer som driver en idrottsförening men när fans och medlemmar ser att styrelsefolket får bete sig hursomhelst så tänjs gränserna även från fanshåll. I och med Borkens uttåg är dynastin "gamla spårvägspolare" borta ur föreningen och förhoppningsvis lika portad som Oliver Cabrera är i Hammarbykretsar. Men man kan aldrig vara säker, det finns en del fiskar kvar i akvariet som förmodligen blir fulare och fulare ju mer makt de får. Det är detta som det glunkas om att det ska sättas stop för.
För nu kommer det givetvis kraftsamlas inför årsmötet i November. Valberedningen får ett drygt jobb och det kommer att dyka upp embryon till kupper, var så säker. Nu hoppas jag att folk verkligen tänker till och kollar vilka som sitter i styrelsen. Det är ju IF:s styrelse som ska väljas och det kan faktiskt vara så att de oönskade elementen redan har avgått frivilligt och att det endast ska fylla ett par kompetenta gubbar. Förra gången det begav sig var när Göran Paulsson röstades bort och Richard Tallén kom in. Då var det rena pöbelfasoner på årsmötet och folk som röstat bort Paulsson stod ett år senare på krogborden och firade SM-guldet. Ett guld som inte hade varit möjligt utan Paulssons värvningar av Hermansson och Markan. Ersättare Tallén blev inte heller någon höjdarordförande, han var en gammal trevlig fansprofil men som kanske inte hade de kvalitéer som behövs för att driva Hammarby. Så jag hoppas att ni som tänker byta ut folk i sittande styrelse verkligen ser till att det blir genomtänkt och att era kandidater är väl scoutade.

Fiender, feber och fotboll

Mitt i det som kallas för sommarmånad blev jag sjuk. Jag som nästan aldrig har feber fick 39 varma grader, bonnsnuva och hosta och var garanterat sjuk. Ett dygn sov jag sjutton timmar vilket måste var någon form av personligt rekord. Trist var det i alla fall och det har i princip endast blivit radiolyssnande som sysselsättning. Om ni undrar vad den något underliga pojken i fordonet ovan har med texten att göra så var det den bild jag fick fram när jag googlade på ordet feber. När man ligger i slafen hinner man tänka lite och givetvis har soppan eller såpan i Hammarby fått mig att tillfriskna snabbare än vanligt. Jag har bland annat tänkt mycket på mannen nedan.

Jag minns Oliver Cabrera som en stor bajare sedan tiden i styrelsen men nu verkar girigheten ha gjort honom till föreningens största fiende. Hans affärer med Micke Andersson är kända, när Andersson var sportchef i Norrköping skötte Cabrera alla övergångar vilket gjorde Micke så glad att han bestämde sig för att bli sommargranne med Nelson Mandela. Att sedan Cabrera är portad i Hammarby "glömde" sportchef Andersson bort och vips var sådär sju mille borta och Cabreras libra så välfylld att den knappt ryms i hans handsydda Armanikostymen. Nu står föreningen inför ett vägval. Antingen gå vidare och lägga alla kort på bordet för att återvinna folks förtroende eller köra på som förut och bli utkastade i valprocessen i november (jo Hammarby är faktiskt en demokratisk förening fortfarande) . Eller som någon sa "om jag fick önska mig två saker var det fred på jorden och lugn och ro i Hammarby Fotboll". Jag tror att den första önskningen är lättare att uppfylla.