Gårdagens VM inleddes med en uselhistoria. Varken Algeriet eller Slovenien ville spela fotboll och när dessutom Slovenien byte in gamle gårdaren Andrej Komaz var måttet rågat. Han var inte ens bra i dif och att han fick lira i Sloveniens landslag var ett svaghetstecken för det gröna balkangänget.
Eftermiddagsmatchen blev inte heller någon större historia eftersom Serbien lagt undan sin fina fotboll från kvalet. Jag hade trott på dom men nu talar det mesta för ett oväntat respass.
Eftersom det var några timmar mellan matcherna klmde vi in Syrianska-Assyriska också och kunde konstatera att Hammarby kommer få däng på Jallavallen nästa söndag. Om inte något väldigt sensationellt händer med Hammarbys försvarsspel blir det inte kul att vara grönvit.
Så till söndagens klo. Tyskarna var helt enkelt underbara. Bäst var Mesut Özil men jag och Timpa visste hans kapacitet eftersom vi sett Werder Bremen så mycket på Eurosport i vintras.
Tyskarna var som sagt bra men vi får inte glömma att Australien lirade som packade kängrur.
Är det för mycket fotboll just nu? I natt drömde jag nämligen att Robert Prytz tränade med Hammarby. Ridå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar