torsdag 1 april 2010

Fotbollens svarta hål

Under en period på 70-talet nämndes djurgårn som fotbollens svarta hål. En massa lovande spelare stannade i utvecklingen eller la av i unga år när de hade gjort A-lagsdebut i dif. Christer Willborg, Tomas Hanzon (blev sedermera skådis) och "Birren" Eklund är några talanger som bara försvann från Stadions gräsmatta. Nu verkar dif ha återupptagit den traditionen. Efter att ha sett en av de bedrövligaste allsvenska fotbollsmatcherna i mitt liv, som för övrigt BP borde ha vunnit, så kan jag konstatera att något uppenbarligen är fel i djurgårn. Johan Oremo var en mycket kompetent allsvensk forward i Gefle med stor utvecklingspotential. Nu är han en skugga av sitt forna jag och springer runt runt i ingemansland utan mål och mening. Prince Ipke Ekong är ett annat exempel. Han var en lysande mittfältsmotor i GAIS, nu är han inte bättre än Prins Carl Philip. Micke Dahlberg är ett tredje exempel på att det inte går att utvecklas i djurgårn.
Fotbollens svarta hål har återuppstått.

Inga kommentarer: