Dessa feta direktörer

Läser om miljardären Roger Akelius i tidningen. Han har just sparkat sin dotter från något av hans företags styrelser. Hon är gravid och det funkar ju inte att amma och jobba resonerar Akelius. Han kräver också tillbaka fyra miljoner från dottern som han betraktar som ett lån och som dottern betraktar som en gåva. Det är rätt trist och läsa om dessa feta direktörer som kan sälja sin egen morsa (eller dotter) för att tjäna några spänn. För att bli ekonomiskt oberoende måste man tydligen vara ett svin och kunna gå över lik. Jag är glad för att farsan var röris och morsan städerska på halvtid och att vi aldrig hade några pengar. Det fick mig att inse pengars värde och lära mig vad medmänskighet och empati var. Några egenskaper som Akelius och hans anhang givetvis inte besitter.