Sitter och tittar på Norrköping-Kalmar och slås över hur usla Peking är. Ja, rent ut sagt skrattretande. Ändå lyckades de nästan ta in Bajens stora ledning i måndags och ta poäng. Jag ska inte säga att jag är van vid dessa pärser, det blir jag aldrig. Men med en uppväxt präglad av förluster mot bottenlag och underliga vändningar så är jag något sånär härdad. Det mest pinsamma fick drygt tusen personer uppleva en augustisöndag 1992 då storheten Hertzöga besökte Söderstadion. Matchen , som skullebli Hammarbys Japan, slutade 0-4 och ingen trodde sina ögon. Några veckor senare vann Hammarby med 6-0 i Skåre, där Hertzöga kom ifrån men ingen kom att glömma debaclet på Söderstadion. För övrigt minns jag att Hertzöga hade en back med det något underliga namnet Örjan Dagobert. Världsklass!
5 kommentarer:
Vad som bör tilläggas - som ger det hela lite extra krydda - är ju att Bajen den säsongen gick upp i Allsvenskan och att Hertzöga kom sist och åkte ur division 1.
Det är nog den enda gången som motståndarlaget kommit fram till kacken efter matchen och applåderat.
Det finns fler lag som vi fått stryk av som numer ligger två divisioner under oss, Spånga, Spåret, VF, Brage, mm
Dagobert!!! Honom hade jag glömt! Det är den enda matchen (som tur är) som jag har haft med mig en halvfull femlitersdunk med hembränt in på E1. Men inte ens att halsa hemkört direkt ur dunken kunde sudda ut den där matchen ur mitt minne.
Förutom Dagobert då...
Vänta nu! Det kanske betyder att det för med sig otur att ha med sig en halvfull dunk med brännvin på matcherna. Det måste jag sluta med...
Nu får vi hejda oss lite.
Hammarby gick inte upp i allsvenskan, det gjorde vi 1993, Skytteholm, G etc.
Dock, en jävla match var det.
Gick en del rykten om att laget laddat nere på Jerkan, gått upp och käkat på Donken innan och sedan åkt till match?
Tigerrandigt
Skicka en kommentar