En fenomenal ryss och ett gäng galna turkar

Att ha en bild på Arsjavin kändes självklart när vi pratar EM. Denne fenomenale artist och hans lagkamrater har fört fotbollen en nivå till och jag har inte sätt några roligare ryssar sedan Erik Fredriksson dömde bort Sovjet 1986 mot Belgien i VM i Mexico. Att sidleds-Danne och hans vänner inte hängde med är inte så konstigt men när de oranga inte kom över halva plan börjar jag undra hur bra detta ryska lag är. Svar kommer. Just nu är det, vad pressen kallar, medelhavsderby mellan Italy och Spain. Finns det något mer slitet uttryck än derby? Att derby är ett möte mellan lag från samma stad tycks aldrig sjunka in i journalisternas ordbajsarhjärnor. Skellefteå mot Luleå är ett norrlandsderby och HV mot Linköping kallas för E-4 derby. Ungefär som att Hammarby -Norrköping skulle vara ett derby.
Annars är de galna turkarna något som får mig att garva. Okej, att vända matcher en gång händer väl då och då men att vara uträknade match efter match och sedan återuppstå från de döda är helt sjukt. Min son fick dessutom i dag en turkisk landslagströja av vår trevlige krogägare Seki. Det står Hakan Sükur på ryggen och Sekis kommentar var skön "Är det så att grabben verkligen gråter när motståndarna gör mål på Turkiet är han väl värd tröjan". Den ska givetvis upp på hedersplats i åttaåringens rum. Om turkarna skulle slå Tyskland är det en större bragd än grekernas metamorfos i förra EM. Särskilt som Nihat är skadad.
Annars är de mest saknade i detta EM givetvis romanistan Totti och den utmärkte mittbacken Max von Schlebrügge. Petter Hansson var ett skämt, för att inte tala om Mikael Nilsson som kanske borde stannat i Ovesholm i sexan. Jag undrar också lite grann varför Luca Toni skaffat mustach? Jag trodde Europas sista proffs med musche var Magnus Arvidsson i Hansa Rostock. Till slut kom EM underligaste kommentar efter Sverige fiasko mot Ryssland. Lars "vi är skitnöjda" Lagerbäck talade om för pressen att Johan Elmander faktiskt är lika snabb som Arsjavin på trettio meter. Då konstaterade någon reporter att skillnaden var att Arsjavin utmanat den svenska backlinjen vid ungefär tjugo tillfällen men Elmander inte hade utmanat den ryska dito en enda gång. Ridå Lagerbäck!