Vad faan ska hon där att göra?

Pia Sundhage nobbade att hälsa på president Bush i Vita Huset med kommentaren "vad ska jag där att göra, det är på fotbollsplanen jag trivs". Ett väldigt bra och riktigt ställningstagande från en tjej med bestämda åsikter och principer. Jag träffade själv Pia några gånger när hon spelade i Bajen och hon var alltid lika trevlig och schysst. Att nobba Bush ger givetvis stora rubriker men det skiter säkert hon i. Respekt Pia!

Scholes had start again

Nu har The Preimer startat igen och den evigt unge Paul Scholes är som vanligt dominant på Uniteds mittfält. Han har hunnit bli 33 år och har hela sitt liv tillhört Manchester United. Nu vill han bara spela klubbfotboll till Fabio Capellos stora sorg som säkert bytt tio Peter Crouch mot en Paul Scholes. Scholes har radat upp liga och cuptitlar och hans totalt självuppoffrande spelstil har väckt beundran och respekt. Minns ni när han rev upp låret på Håkan Mild i Vm-kvalet på Wembley efter....10 sekunder. Nu för tiden är Scholes mer sansad och senast mot Portsmouth var han planens kung, 2000-talets Nobby Stiles.

Resa med förhinder

Jag vet inte om ni hörde om den tragikomiska händelsen på ABC i morse om den 78-åriga damen som skulle ut och flyga. Hon visste inte riktigt vad hon skulle ta vägen på flygplatsen utan satt sig på bagagebandet och åkte med väskorna in till en väldigt förvånad personal som höll på att lasta av. Hon klarade sig dock oskadd och fick hjälp till sitt flyg. Så det kan gå!

Upp med Sulan på topp....

Upp med Sulan på topp....Upp med Sulan på topp.. Upp med Sulan på topp.....

En Hansson för mycket

Nu har vi återigen drabbats av den sämste av alla dåliga domare, nämligen Martin Hansson från det lilla ickesamhället Holmsjö i de blekingska skogarna. Att tidningarna knappt nämner att det är hans horribla bedömning när AIK får straff som får sinnet att rinna över för en del av Hammarbyfansen är märkligt. Det är inte första gången denna pajas blåst bort Hammarby, så fort jag ser att han ska döma räknar jag högst med en poäng. Det är inte lätt att ha tolv man emot sig.

En OS-hjälte på smörgåsen

En som heter Rolf-Göran (om någon hetat det i den förort där jag är uppvuxen på 60-talet hade han fått stryk varje dag) har tagit OS-silver i hästhoppning. Jag tycker inte att man borde tävla med djur, i sådana fall ska kobingo, elefanfotboll och tuppgalning vara med i OS. Jag är dessutom livrädd för hästar, jag tycker helt enkelt att de görs sig bäst på smörgåsen.

En sann hjälte

Han är 42 bast och har just gått till semifinal i OS-pingisen. Jörgen Persson är en sann hjälte alla "ungdomar" som underpresterat i detta OS kan bara se och lära av altmeister Persson. Gammal är alltid äldst. Glöm aldrig det!

Dags för bandy

På lördag är det dags att inleda det som kommer bli Hammarby bandys mest klassiska säsong hitills. Vi möter Tillberga i ABB-hallen i Västerås och allt under tvåsiffrig vinst är en förlust. Tillberga leds av legenden Pelle Fosshaug och vi är många som kommer att sakna Pelle i allsvenskan. Förutoms hans bandyegenskaper är hans förmåga att skapa rubriker oslagbar. Det roligaste Pelle gjort var när han kastade upp Örebrospelarnas skridskoskydd på taket till den intilliggande ishallen. Det finns ingen som kan matcha hans känsla för dramaturgi men vår egen provokatör Gustav "kundvagnen" Björkman kan nog reta gallfeber på en och annan motståndare. Den glade gästriken sitter för övrigt brevid mig på Söderstadion och har minst sagt blivit en engagerad supporter.

Nu är dom allt ute och seglar

Detta är Lööf/Ekström som nyss tagit brons i någon seglingsklass som jag inte har en aning om vad den heter. Jag tycker det är starkt att dom trots allt ser glada ut eftersom dom just tappat ett givet guld. De båda vindbitna seglargrabbarna har just kommit tia i sista seglingen och åkt ner från guld till bronsplats. Segling är världens tråkigaste sport (tillsammans med konstsim och fäktning) som får uppmärksamhet vart fjärde år. Annars är det mest några socialgrupp ett i Sandhamn och Marstrand som bryr sig om det som är så långt i från allemanssport man kan komma. Det vore onekligen kul med seglarhuliganer på klipporna som kastade ölflaskor i vattnet och skrek ramsor som "borda aset".

Det bonnigaste av bonniga

I kväll är det dags för den, av pajasförbundet, misshandlade cupen. Semifinal mot det bonnigaste av bonniga, nämligen Kalmar FF. Vinst och Hammarby får hemmaplan i finalen mot segraren Blåvitt och Enköping. Jag tror nog att förbundet hoppas på grönvit seger i kväll, årets upplaga av cupen har inte varit något man gör vågen åt och en mardröm vore 3000 åskådare på tråkiga Fredrikskans i finalen. Vinner Hammarby kommer givetvis Rydström, Eklund och de inavlade bröderna skylla på att domaren gynnar Stockholmslagen och att publiken i Stockholm är väldigt elak. Vi hoppas på 6000-7000 på läktarna i kväll och att Charlie springer i från deras tröga mittbackar.

Det finns bara en Roger Moore

En väl fördold hemlighet är att en av mina favoritskådisar är sir Roger Moore. Ända sedan 60-talet har jag gillat denna engelska aristokrat och jag köpte nyligen Helgonet-boxen för att återuppliva gamla minnen. Nämnda Helgonet, Snobbar som jobbar mot Tony Curtis och James Bond är några av den suveräne karaktärsskådisens roller . Att dessutom Moore är en sann humanist och sysslar mycket med välgörenhet för inte saken sämre. Jag säger bara en sak, Roger Moore.

Sopor!!

Peking-OS lider mot sitt slut. Sverige har totalt misslyckats. Kallur snubblade omkring och grät, Holm snackade och rev, Dahlby sköt sämre än bröderna Dalton och simmarna var som vanligt sämst när det gällde. Hedersamma tiondeplatser, utslagna i försöken och krafterna som inte räckte till. Har ni hört det förut? Det ända roliga vara Nystrand och grabbarna som drack öl, det skulle jag också gjort i massor. Det är tur att skiten snart är över så man kan börja kolla på GAIS-Trelleborg på PPV.

En doft av 80-tal

Minns ni det sena 80-talets fotboll. Sparka och spring, tomma läktare och dålig stämning. Intresset var faktiskt så svagt att Aftonbladet tänkte lägga ner sin allsvenska bevakning. Lite av en känsla har jag fått på senare tid. Norrköping-Gefle i ösregn inför 3000 tysta åskådare, serieledararna Kalmar mot Örebro inför lika lite folk och Djurgården inför 6000 på tråkiga Stadion. Vart är vi på väg? Vi vill inte ha tillbaka de här tråkåren i svensk fotboll. Det är tur att Bajen Fans är etta på AB:s ranking och att folk faktiskt fortfarande sjunger högt och vackert på Söderstadion.

Ett osannolikt slut

Om jag hade fått tippa målskyttar i går så hade jag givetvis sagt att Christian Traoré skulle avgöra på övertid. Det var på något sätt givet.............. Skämt åsido, en underbar seger. Förresten så använde "expertkommentatorn" Patrik Eriksson. Ohlsson ordet underbar ca femtio gånger men han var ändå rätt bra.

Välkommen till verkligheten

Det är intressant att läsa om de svenska lagens naivitet när de varit ute på cupspel i Europa. "Baselspelarna slängde sig i straffområdet så fort de fick chansen och publiken skrek och försökte påverka domaren" gnällde IFK Göteborgs spelare efter förlusten mot Basel på S:t Jakobs stadion häromdagen. Men jisses blåvitt, det är så det går till därute och ändå var ni bara i Basel och inte i Istanbul eller Athen. Det har nog blivit lite för mycket av den svenska tryggheten med femtusen på Ullevi, tre getingar i Expressen och domare som använder pipan som musikinstument. Välkommen till verkligheten blåvitt.

Bland huliganerna

Hur kunde jag glömma att jag läst det lysande socialreportaget "Bland Huliganerna" av Bill Buford. För andra gången i och för sig men skrämmande och intressant läsning och de mekanismer driver den sorters människor vars liv är en bit från mitt eget. En stark fyra till Buford som faktiskt är amerikansk journalist.

Finns bröderna Elm?

Detta är bröderna Elm. Eller....???? Dessa bröder, som förföljt oss i media det senaste året, är lika lätta att hålla i sär som systrarna Graaf eller Carolina Gynning kontra Linda Rosing.

Finns verkligen bröderna Elm? Nej faktiskt inte. Jag råkar veta att Elmbröderna är den största mediabluff det här landet upplevt. Så här gick det till.



14/3-16/3 2007 Flaten

Det är mitt i svinkalla mars när en samling tunga representanter för media träffas på ett väldigt hemligt möte. Platsen är Unga Örnars scoutgård i mörkaste skogarna vid Flatensjön strax söder om Stockholm. Det är Per Nunstedt och Patrik Ekwall från Tv 4, Arne Hegerfors från Canal +, Mats Olsson från Expressen och Simon Bank och Erik Niva från Sportbladet. Timmen börjar bli sen och intaget av alltför mycket Parador och Rosita börjar märkas.

-Allsvenskan är totalt djävla slätstruken i år, sluddrar Ekwall, vi måste göra något.

-Folk börjar tappa intresset för skiten, säger Olsson, och nynnar vidare på en gammal Dave Edmundshit.

-Vi skulle behöva ett gäng riktiga bröder, säger Niva på norrländska lika bred som Unter der Linden, ungefär som bröderna Nordahl.

-Vi uppfinner dom helt enkelt, säger Bank, det är bara att ringa Kalmar, dom gör allt för lite publicitet. Vi försöker hitta tre bröder, sedan tar vi lite närbilder på dom och sedan lurar vi hela djävla fotbollssverige. Vad ska dom heta?

-Sonny, Conny och Ronny, sluddrar Ekwall och tar en klunk till av sin Rosita. Vad tycker du Nunstedt?

Per Nunstedt är helt inne i sina egna tankar och tar ingen notis av kollegans svammel. Han är just ett år framåt i tiden och har fått en lysande idé när det gäller EM-fotbollen. Om
vi kör uppladdning och försnack i en och en halv timme innan matcherna kan vi sälja reklam i sjuttio minuter och låta Ola Wenström säga "vi är snart tillbaka" med jämna mellanrum. Och så kan vi ta in Anna Brolin som ögongodis, hon kan sortera papper som ständigt blåser i väg i den rymdskeppsliknande studion i Kunsträdgården. Nunstedt fick inte tänka klart eftersom Ekwall var påstridig.

-Elm, sa Nunstedt, David, Rasmus och Viktor.

-Varför just Elm, sa Hegerfors, som hade använt hela kvällens åt att tänka ut dåliga vitsar.

-Därför det är tacksamt, sa Nunstedt, rubriksättarna jublar åt "terror på Elm street", nu gäller det bara att hitta bröderna.

-Oskulden visste varken in eller ut, sa Hegerfors.



April 2007 Bäckebo

Efter ett tröstlöst sökande i de småländska skogarna hade Ekwall och den nyinsatte Olof Lundh äntligen fått napp. I lilla Bäckebo norr om Kalmar fanns det ett litet familjeföretag som sysslade med skogsplantering. De skulle ha tre lätt efterblivna och låghalta söner vid namn Rune, Kjell och Gunnar Nilsson. När Ekwall fick syn på grabbarna tog han tag i Lundh och skrek:

-Där är dom, bröderna Elm. Nu kör vi.

Efter förhandlingar med grabbarnas mamma, Majken Nilsson, var allt klappat och klart. Hon och maken Ingvar skulle få gå på Skansen med Patrik Ekwall och efter detta äta raggmunk i matsalen på TV 4. Dagen efter skulle grabbarna komma till Fredrikskans för fotograferande och filmande i olika vinklar.



April 2007 Fredrikskans

Allt gick perfekt. Bröderna var lydiga och tyckte allt var skitkul. Dom fick skjuta, nicka och göra mål och sedan posera framför fotografen med rufsiga kalufser. Dessutom gjordes ett hemmhosreportage hos familjen Nilsson där grabbarna stod och passade varandra och mamma Majken stod och stekte pannkakor. Pappa Ingvar var ute och planterade skog. För besväret fick bröderna Nilsson varsin EU-moppe och varsin tub av samma hårpomada som Lundh använder. De fick också skriva under ett kontrakt om att aldrig säga ett knyst om vad som hänt. Om de skulle prata brevid mun skulle de aldrig få gå på speedway i Västervik eller leka med grannens katt. Solklara direktiv för grabbarna.

Så mina vänner, nästa gång ni ser bröderna Elm i närbild är det tre lätt efterblivna pojkar från Bäckebo ni ser. Vilka är då bröderna Elm på planen undrar ni. Jo, Viktor är Svante Samuelsson, ni vet han som kapade hälsenor i AIK för några år sedan. Rasmus är en comebackande Johnny Rödlund och David är Kalmars gamle skyttekung Jan-Åke Lundberg som rakat av sig polisongerna.
Snart är det dags att avsjöja den största mediabluffen i Sverige någonsin.
För vi är rätt trötta på "Terror på Elm street".

En trevlig boksommar

Då är jag tillbaka på kontoret efter åtta veckors ledighet och möts av ett regndränkt Zinkensdamm och en blek Albin. "Jag har trettio grader i lägenheten och ändå varmare här" gnäller han och hoppas att jag skall tycka synd om honom. Annars har sommaren varit kanon. En massa grillning, fotboll med åttaåringen, en klassisk tjugofyratimmars till Åland, lata pilsnerdagar hos Roisin Dubh i Vingåker och en hel trave böcker. Följande har hunnits med:

Plura Jonsson: Resa genom ensamheten. En suverän beskrivning om ett liv bestående av rock, alkohol, droger, kvinnor och god mat. Betyg: 4

Jens Lapidus: Aldrig fucka upp. En modern rövarroman med en skruvad intrig. Stor underhållning. Betyg: 4

Gunnar Persson: Nacka och drömmen om det goda livet. Den totala skildringen om Nacka men ingenting nytt om människan Lennart Skoglund. Dock en bra tidsskildring om det italienska samhället och den allsmäktiga fotbollen. Betyg: 3

John Ajvide Lindqvist: Låt den rätte komma in. En otäck historia om ond bråd död, vampyrer och skräck. Men också en strålande tidsskildring om mobbing, utanförskap och kärlek i 80-talets Blackeberg. Betyg: 5

Leif GW Persson: Grisfesten. Läste om denna underbara polisroman om korruption och mygel i ett Sverige i förändring. Betyg: 5