Nu är det helg....

Nu är det helg och det blir raka spåret till stugan. Grillning, dusch under vattenspridaren, kalla öl och läsning i skuggan. Min bandykompanjon Albin går och muttrar om moms och reklamskatt och verkar längta någon annanstans I morgon ska han på poolparty, på söndag mår Albin som en kokt gnu.

104 års väntan är över

I lördags gick Hull City upp i premier, en händelse som tyvärr blev lite bortglömd i media. Efter 104 år på den engelska fotbollens bakgård såg Dean Windass (skönt namn) till att the Tigers inte är buskis längre. Över 100000 människor hyllade Vindarsle och laget i söndags och nu smids stora planer för att undvika att bli ett nytt Derby. Hull var ju den engelska stad med störst invånarantal som aldrig spelat i högsta divisionen (den svenska motsvarigheten är Lund). Vilken stad är det nu? Jag har försökt luska lite själv och tror det kan vara Rochdale eller Darlington. Är det någon som vet?

Vem är förvånad?

Jag fick nyligen ett SMS från Roisin Dub med texten "Stoppa pressarna, en cyklist i Girot misstänks för doping." Cykelsporten är sjuk, svårt sjuk. Finns det överhuvudtaget någon som kommit topp 50 på Girot eller Touren som inte petat i sig förbjudna substanser? På dessa tävlingar är dopingpreparat vanligare än ekrar och med jämna mellanrum hittas använda sprutor och tomma pillerburkar in papperskorgar och på hotellrum. Ända sedan Mikael "Roddarn" Andersson dopade sig har min tilltro till sporten varit låg. "Roddarn" var egentligen en typisk svensk idrottsman uppväxt på gröt och knäckebröd där man aldrig ens hade tänkt tanken doping men jakten på framgång fick han att öppna det förbjudna medicinskåpet. Det enda roliga med Girot är kommentatorn Robert Vacchi och naturscenerierna. Sporten är för länge sedan död.

En liten tripp till Spa

I morgon åker jag och familjen till Det gyllene Hornet i Tällberg. Det är en spaanläggningen med världens bästa mat och vidsträckt utsikt. Så nu blir det pool, bastu, massage god mat och en och annan pilsner. Det ni!

En natt i Moskva

Enligt dagens Aftonblad tog alla öl slut i Moskva i natt. På barer och restauranger satte ägarna upp lappar med texten "endast vodka kvar", en dryck som det verkar finnas obegränsat av i landet i öster. Och vilken final det blev, jag satt faktiskt och skakade av nervositet under straffläggningen. Än en gång fick Bobby Charlton ledsaga Uniteds lag upp på tribunen för att motta folkets hyllningar. Första gången var 1968 efter segern mot Benfica på Wembley. Och så kan man givetvis inte låta bli att tycka lite synd om John Terry. Här hade han chans att bli odödlig i sydvästra London men nerver och gräs svek när det som mest behövdes. Visst kommer folket på pubarna kring Fulham Brodway att tala om John Terry men inte som den hjälte han kunnat blivit.

Resa genom ensamheten

Det ska sägas på en gång, om ni inte har införskaffat Plura Jonssons bok "Resa till ensamheten" så gör det. Det är en fullkomligt lysande och självutlämnande bok av en av Sveriges stora rockartister. Texterna och bilderna utgår dels från Pluras utmärkta sommarprogram förra året och texterna från svart blogg men mestadels är det nyskrivna texter om ett självbrännande rockliv. Det sparas inte på detaljerna och ibland känns det som Plura frossar i sex, droger, musik och....mat. Han har nämligen en förkärlek för den svenska husmanskosten och den som inte blir vrålhungrig av beskrivningen av Pluras grillade makrill är magsjuk. Boken är som sagt självutlämnade och resan börjar i barndomens Norrköping, via genombrottet med Eldkvarn, de hårda åren på åttiotalet till det liv han lever i dag med sin fru M och sina fyra barn. Långa partier, särskilt åttiotalet, skildras som en ända vild fest där destruktiviteten ibland tog överhand men det är också en fin tidsskildring över ett Sverige som aldrig kommer att komma tillbaka. Jag gillar särskilt den lätt sentimentala tonen när Plura ger sina föräldrar en reservationslös kärleksförklaring.
Spring och köp och njut!

Vad kul dom verkar ha.....

Om IOGT/NTO vet jag egentligen inte så mycket utom att dom är nyktra och har en djävla massa lobbyister i sin organisation. Att dom dessutom har en ful logga hör väl inte hit men värst är nog deras lokal på Söder. Jag brukar ibland passera med fyrans buss och i huset innan Eriksdalshallen på Ringvägen ligger den. En grå ful lokal med staplade stolar i fönstret och smutsiga rutor. En lokal som tom Stasi hade ratat inför kommande firmafester. Aldrig har suget efter en kall öl varit större än när man passerat Ringvägen 72-74. För om dom har lika kul som lokalen är charmig lovar jag att aldrig bli nykerist.

Dumskallarnas sammansvärjning

Svenska fotbollsförbundet är ett gäng lallande pajaser. Hur många gånger har ni inte hört det? Men den här gången slår det tammefaan alla rekord. Förbundet har genom alla år misshandlat svenska cupen genom att bla lägga matcher på grus i mars och nu har man genomfört en cuphelg i glamorösa Gävle på Sveriges Wembley, Strömvallen. Lagen som blev tvungna att åka dit var inte glada. Valsta Syrianska som skulle haft cupfest i Märsta inför 2000-3000 åskådare och Sirius väntade liknade siffror till Studan. Men Gerhard Sager och hans gelikar på förbundet ville annorlunda. Här skull tas nya grepp och Gävle skulle förvandlas till en karnevalsstad under några dagar. Ni vet hur det gick, ca 100 pers i snitt och mer säkerhetspersonal än åskådare. Dessutom var bygdernas söner, Gefle IF, redan utslagna. Till nästa år tycker jag vi drar i gång cupen i februari och ordnar en cuphelg på en upplogad grusplan i Kiruna. Hela kommunen kommer att stå bakom evenemanget och ställa upp med en pampig invigning inför matchen Qviding-Värnamo. Som tur var fick vi spela kvar på Söderstadion och drygt tretusen fick se en kassaskåpssäker seger mot minkfarmarna.

Är han månne inspierarad av Sükur?

Min åttaårige son håller av någon anledningen på Turkiet. Varför vet jag inte riktigt men han säger bara "Sverige suger" när jag jag frågar om han inte är svensk. Månne har han fått inspiration av den trevlige ägaren Seki på vår lokala pub eller så har han helt enkelt snöat in på den turkiske nationalikonen Hakan Sükur. Jag har i alla fått min son att bli bajare, han har nämligen inte hört talas om Fener eller Galatasaray ännu.

Välkommen Hammarn!

Efter något segdragna förhandlingar med Tillberga, som ansågs sig ha fått ett muntligt löfte från Andreas Hammarbäck, är "Hammarn" äntligen klar för Sveriges bästa och vackraste grönvita förening. "Hammarn" är en stark, elak genombrottsspelare som gör ont att möta, alltså precis vad Hammarby behöver. Välkommen till Zinken Andreas Hammarbäck!

Vad skrattar dom åt?

Har ni märkt att pensionärer skrattar väldigt mycket. Det är i och för sig bra att de gamla är glada men är dom inte lite för glada? Detta utspelades på en tunnelbanevagn häromdagen. En pensionärstant till en annan: Vilken varm vår vi har. Båda skrattar. Den andre: Ja, den har verkligen kommit tidigt. Båda skrattar ännu högre. Den förste: Åke var nere och tog upp cykeln från källaren häromdagen. Nu skrattar båda så att de nästan kiknar. Jag blir givetvis nyfiken vem denna fantastiskt roliga Åke är och skulle gärna sett när han bar upp cykeln från källaren. Den andre: Ja så det kan vara. Båda skrattar och jag är tvungen att kliva av. Men en sak är säker, när jag blir pensionär ska jag skratta väldigt mycket, kanske jag blir en ny Åke som släpar upp cyklen från källaren. Typ!

Tack Henke!

Jag måste erkänna att jag jublade i går när Lars Lagerbäck visade sin okända sida som dramaturg och presenterade Henke Larsson sist av alla vid uttagningen av EM-truppen. Det kändes på en gång att EM blev mycket intressantare med Henke och efter att ha följt hans vårsäsong i allsvenskan är det bara att lyfta på hatten för svensk fotboll. Givetvis ska det alltid finnas några festförstörare, ni vet sådana som kräks över bordet eller tar värdinnan på brösten. Stefan Selakovic är definitivt en sådan. Spelaren som inte ens platsar på Göteborgs bänk längre ifrågasätter uttagningen på Henke på sin blogg och visst förstår man att det finns fustration hos Selakovic när han ser sin karriär åka störtlopp snabbare än Franz Klammer. Henke är den störste vi haft i svensk fotboll, kolla bara på hans karriär. Jag har själv varit lite lack på honom när han armbågade Fredrik Stoor vid en cupmatch på Söderstadion eller hans gnälliga envishet under matcherna. Men utan dessa egenskaper skulle han givetvis inte blivit så stor. Det är som bekant bara de hårda grabbarna som får kyssa det vackraste flickorna.

Jag hoppas ni såg sir Bobby

Efter Uniteds välförtjänta ligaseger i Wigan i söndags hoppas jag att ni la märke till den äldre välskräddade gentlemannen som stod och kramade om Uniteds hjältar i spelargången. Det var ingen mindre än sir Bobby Charlton, legendarisk spelare i United och landslaget. Sir Bobby har varit United trogen i hela sitt liv och var bla en av de överlevande från Münchenkatastrofen 1958. En särskild stor kram utdelade han till Ryan Giggs och han har säkert inte kunnat undgå att jämföra Giggs med sin framlidne lagkamrat George Best. Charlton och Best spelade ihop på slutet av sextiotalet och början på sjuttiotalet i United och vann bla Europacupen 1968 efter seger mot Benfica med 4-1 på Wembley. Best valde alltid det ljuva livet med brudar och borsten medan Charlton var en lugn hemmaman med värdighet och stil. Men en sak hade de gemensamt, de var fantastiska fotbollsspelare.

En samling hjältar

Det här är Dadomo. Han är i dag en hjälte hos alla grönvita efter sitt segermål i går kväll kl 20.53. Efter alla insläppta övertidsmål fick vi äntligen tillbaka allt vi haft emot oss. Att dessa spelare uppfört sig som lata tonårspojkar från Östermalm mot Trelleborg och GAIS glömmer vi en sådan här dag och godkänner trots allt vårsäsongen. En sjätteplats är ok särskilt som Skansen parkerar bakom oss. Nu väntar den här förbannade övergångssoppan och risken är att Petter och Lolo försvinner. Men låt oss hoppas på Runa och Salle eller några andra kvalitetsspelare. I början på juli börjar allsvenskan med delvis nya lag och nya förutsättningar.

Guld igen!

Grattis kära fantastiska handbollslag! Guld för tredje gången och jag börjar nästan känna mig blasé. Det är givetvis skönt att vara överlägsen men visst blev det roligare när sillstryparna började fatta att handboll är en kampsport och var på väg i kapp. Nu tror alla att storhetstiden är förbi för Hammarby men jag är inte lika säker. Nästa år är jag på Globen och ser den nya generationen lyfta bucklan.

Där försvann respekten

Jag hade en viss respekt för föreningen och företeelsen Syrianska, i alla fall till i torsdags.
Det var till och med så att jag önskade uppflyttning för Södertäljeklubben i höstas då de slogs mot poängavdrag, dumma förbundet och Assyriska. Nu är den respekten borta och jag hoppas på hiss nedåt genom seriesystemet. Anledningen är deras sk fans som uppförde sig så illa de bara kan göra. Det fanns ett tjugotal Hammarbysupportrar på Södertälje arena som blev angripna av en mobb från de rödgula. Modigt grabbar måste vi säga, utan bojkott och handbollsfinal skulle ett tusental bajare varit på plats och då hade ingen liten syrian ens tänkt tanken på att spela allan. Dessutom fick Erkan en krycka kastad mot sig när han gick av planen. När det gäller Erkan gjorde han ett drömmål men kunde inte låta bli att tracka hemmaklacken lite. Dumt förstås Erkan men kryckkastning förlåter varken provokationer eller Syrianskas haltande spel.

En lång dag i Moskva

Om två veckor är det då dags för Champion Leaugefinalen i Moskva av alla ställen. Cirka 50000 engelsmän väntas anlända till den ryska huvudstaden och det är nog på plats att ställa frågan hur detta äventyr ska sluta. Ryssarna är väl inte världsberömda för sin logistik och fansen som anländer älskar precis inte varandra. Bland dessa massor finns det säkert ett antal tusen som gärna tar till nävarna för att försvara sig mot slöddret från norr kontra finfolket från huvudstaden. Att den ryska polisen får ta hjälp av KGB (inte bajens grabbar alltså) och armén är högst troligt särskilt som det blir en mycket lång dag i Moskva eftersom matchen lokal tid börjar 22.45. Det kryllar inte heller av pubar kring Röda Torget utan de ryska organisatörerna ska bussa runt engelmännen på guidning runt Kreml och andra trevliga platser. Eftersom fansen mest kommer att var intresserade att sitta med sina feta rödmosiga magar på någon uteservering och sjunga hatramsor ska det bli mycket intressant att se hur detta ryska initiativ kommer att gå. United kommer för övrigt att vinna med 2-0 efter mål av Tevez och Ronaldo. Kom ihåg var ni läste det först.