Glöm inte söndag kl 20.00

Glöm inte söndagens dokumentär av den allsmäktige Tom Ahland (Nacka dokumentären, Martina-med lust och fägring stor, En rufflares väg mfl). Den heter "Vi som överlevde Rågsved" och är enligt de som sett den en angelägen och gripande film om en generation från förorterna där något gick fel. Tvåan kl 20.00.

Och priset till Sveriges gnälligaste bandyspelare går till......

Spelaren på bilden ovan är Johan Andersson i Villa/Lidköping. Johan har faktiskt sämre psyke än Pelle Fosshaug vilket ni kanske inte trodde vara möjligt. Efter Hammarbys seger på Zinken senast kunde inte herr västgötagnäll erkänna att Hammarby vunnit rättvist utan sprutade ur sig plattityder. I Aftonbladet sa han bla:

"Isen var dålig, matchen borde blivit inställd." Då undrar vi om det inte är lika för båda lagen?

"Gustaf Björkman är bara med för att provocera, han kan inte spela bandy". Gurra gjorde två mål, vid det andra målet snodde han bollen av herr västgötagnäll.

"Vi är mycket bättre än Hammarby". Kommentarer överflödig.

Johan lille, du kan hålla på med ditt gnäll på stora torget i Lidköping, i morgon har du 4000 Hammarbysupportrar mot dig. Vi får se hur mycket käften glappar då.

En känsla av Pripps och chips

Jag har just sett Bristol R slå ut Southampton i FA-cupen med 1-0 efter en heroisk insats. Det var som att backa klockan 25 år sådär till tiden då pripps och chips var lika med engelsk fotboll på lördageftermiddagarna. En gammal härlig osymetrisk arena som tog 12000 åskådare. Massor av äkta fotbollfans med mössor och halsdukar och skön allsång och en rak engelsk fotboll som hämtad ur gamla tipsextra. För övrigt var delar av publiken klädda som pirater pga Rovers smeknamn "The Pirates". Nu håller jag nog lite grann på piraterna i årets FA-cup. Alexander Östlund var med i Southampton och såg rätt trött ut. Han var dock skäggig och försökte smälla på, tyvärr var han rätt så ensam om det i sydkustlaget.

Tillbaka till det förflutna

I morgon bär det återigen till Uppsala, ett ställe som alla Hammarbyare helst vill glömma. Men det är bara att göra upp med det förflutna och återvända till Studenternas och att förhoppningsvis få se Hammarby vinna. Uppsala är faktiskt en djävligt trevlig stad och bodde jag inte så bra i förorten vore Uppsala ett klart alternativ. Det blir tåget upp och min grabb och Roisins Dubs son hänger med. När de träffades på SM-finalen i handboll förra året visade Dubs son hur man tvättar händerna i en toalettstol på Dollys. Festlig kille det där.

Busby´s babes

I förrgår var det 50 år sedan Manchester United störtade på en snöig flygplats utanför München på väg hem från en europacupmatch mot Röda Stjärnan. Busbys babes hade kunnat bli ett av världens bästa lag men ödet ville annorlunda. Åtta spelare och tre ledare dog i kraschen och en hel värld sörjde. Bland de döda fanns underbarnet Duncan Edwards (bilden) som förmodligen hade blivit en legend i fotbollsvärlden. Bland de överlevande fanns managern sir Matt Busby och en ung Bobby Charlton. Båda blev starkt präglade av olyckan men kom båda igen och fortsatte sian lysande karriärer. Busby tillhör tillsammans med Liverpools Bill Shankly och Alex Ferguson i Man U de mest legendariska managers i den brittiska fotbollshistorien. Busby lät tala in en hälsning från sjukhussängen som, med en tidens teknik, spelades upp på Old Trafford i den första matchen efter olyckan. På söndag spelar dagens United i 1958 års tröjor mot City som kör helt reklamfritt för att hylla offren från olyckan. Mycket störe än så blir det inte.