Bilden ovan är från 1990. Det verkar vara någon slags genomgång i omklädningsrummet och det är Kenta Ohlsson och Niclas Jönsson som snackar löpvägar. Det var en tung allsvensk säsong och Hammarby hamnade till slut sist efter att ha åkt på en del riktiga proppar. Jag minns 0-4 mot IFK Göteborg, 2-4 mot Örebro och det där derbyt som på något sätt aldrig går att förtränga. Jag var faktiskt inte där utan lyssnade på sportradion i en stuga på Finnhamn och gav upp efter 0-4.I stället tog jag en pilsner och gick ner till bryggan och försökte få lite abborre Jag var väldigt luttrad på den tiden efter några tuffa år i fotbollens träskmarker. Det skulle dessutom bli värre eftersom nittiotalet svajade betänkligt och inte förrän 1998 kunde man skönja lite stabilitet på den grönvita skutan. Därför går jag inte under om det blir degradering till en förbundsuppfinning som heter superettan men givetvis känner jag frustration på sättet det sker. Efter våren 2006 ledde vi allsvenskan med fem poäng innan förfallet började och vår kära förening gick från maktfaktor till buskis. Gårdagens uppvisning i oinspirerad sportutövning var nog det sämsta jag sätt. Jo jag vet, 1-9 i nämnda derby, den hemska säsongen 1992, 2-6 mot Spåret 1996 och en del andra konstiga proppar har passerat revy men i alla dessa bottennapp har vi i alla fall skapat målchanser. I går hade vi....noll. Till och med HTFF hade skapat målchanser i går och det var en pina att se ett gäng låtsasfigurer inte ens ta en löpning. Hammarby var långsammare än ett begravningståg och visst är det skandal att dessa överbetalda divor ska ha fyra gånger så mycket i lön som en industriarbetare. Det kanske inte alltid var bättre förra men det var tamefaan mer målchanser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar